|
E DE SVENSKA KRIGSFÅNGARNE I RYSSLAND. 475
hövding vid namn Vittinghoff, bördig från Östersjöpro-
ivinserna, och han var villig att hjälpa fången, så snart han
fick höra, att denne var nära släkt med Erik Dahlberg,
som Vittinghoff i sin tur stod i tacksamhetsskuld till. Först
skaffade landshövdingen Dahlberg det belopp, som behövdes
till mutor, och så kunde vår hjälte lugnt säga farväl åt
Ryssland. En julidag 1713 kom han med ett fartyg »lyc-
keligen in i Stockholmsskären och ankrade vid Dalerön
en bönedagsafton, varest vi med hjärtans glädje och inner-
lig andakt bevistade om bönedagen gudstjänsten, tackandes
'Gud med glädjetårar, som omsider efter så mycken fara och
vedermöda försatt oss i säkerhet samt både underligen och
nådeligen beledsagat oss till vårt kära fädernesland».

| Nu tillbragte han några lyckliga månader med att fara
omkring och hälsa på släktingar och vänner, som han icke
sett på många år, och allt var »glädje och fägnad», var han
kom. På våren 1714 blev han åter anställd vid Västerbot-
tens regemente, numera som löjtnant. Regementet låg
till en tid i Gävle för att transporteras till Stockholmstrak-
ten. Under väntan därpå begav sig, att kvinnan åter kom
att spela en roll i den gode karolinens historia. Nu var det
han själv, som »fattade kärleks tankar» för en rådmansdotter
i staden, och med föräldrarnes samtycke trolovade sig den
29-årige krigaren med henne, »änskönt hon intet var fulla
14 år. Två år därefter firade han sitt bröllop. Äkten-
skapet välsignades med tretton livsarvingar.

År 1717 var Dahlberg med sitt regemente och deltog i
försvaret av Strömstad. Hans dagbok ger ett kraftigt
intryck av att här gick hett till under »den tappre och oför-
skräckte general Gierttas» befäl.

+ +
k

|
: Av alla rymningsförsöken har intet blivit så ryktbart
som överste Stobées. Han hade blivit fången år 1710, när
Viborg föll i ryssarnes händer. Som han var en skicklig
iingenjörofficer, blev han av tsaren erbjuden att bli general,
iom han ville gå i rysk tjänst. Men därtill var det omöjligt
att övertala den trofaste svensken. Då blev han skickad
|1ångt uppåt norr, till den ogästvänliga staden Arkangelsk.

|
i <
