482 I KRIGSFÅNGENSKAP.

och sedan var det en smal sak för honom att komma över-

ens med manskapet om att ställa till bråk med de ryska

soldaterna, när dessa komme ombord för att visitera. Där-.

efter skulle matroserna bara skynda sig att klaga hos ve-
derbörande ryske officer över att hans folk wville slå dem.
Och som Roland hade riklig erfarenhet av att i Ryssland
den alltid fick rätt, som först hann klaga, så visste han på
pricken, hur det hela skulle avlöpa.

Mycket riktigt: visitationen blev aldrig slutförd utan av-
bröts med att den ryske officeren med käppen i högsta hugg
körde sina gossar huvudstupa ned i sin slup utan att ge dem
tillfälle att öppna munnen till försvar och lovade dem po-
dogg, så snart de kommit till kastellet.

Så begav sig, att Roland helt lugnt kunde på själva mid-
sommardagen 1714 säga farväl åt Arkangelsk. Färden till
sydligare nejder blev stormig, och de ombordvarande fingo
lida mycket av brist på proviant och vatten. I skamfilat
skick anlände skutan slutligen till Livorno, varifrån Roland
lyckades under nya äventyr taga sig fram till Hamburg,
och i juni 1715 trampade rymlingen åter svensk mark i
Stralsund. Där fick han inför Karl XII själv utförligt redo-
göra för sina många äventyr. Konungen var mycket in-
tresserad och frågade honom om allt möjligt. Bland annat
fick Roland visa, hur han bar sig åt för att på ett par ögon-
blick förkläda sig: han hade nämligen en dräkt, som kunde
vändas ut och in, så att den blev fullkomligt oigenkännlig.

Roland berättade också för konungen om de fyra svenska
överstarne i den usla jordkulan. »Då märkte något var;
att Hans Maj:t sig litet ändrade.> Och det vill säga myc-
ket, nar det: gallde Karl XII:

Några dagar därefter fick Roland fullmakt på kaptensbe-
ställning vid Benderska dragonregementet. Han deltog nu i
Karl X II:s strider på Rägen och blev svårt sårad men klarade
sig från att bli tillfångatagen. Efter att ha hållit sig gömd
på ön några dagar var han oförskämd nog att gå ombord
på ett fartyg, som förde preussiska trupper över till fast-
landet. Han gav sig nu ut för att vara dansk — inför
danskarne hade han förut sagt, att han var preussare.

Ehuru mycket medtagen av sina blessyrer tog han sig fram
först till Läbeck och, sedan han där fått vård, till Amsterdam,

