DE SVENSKA KRIGSFÅNGARNE I RYSSLAND. 483

där han på våren 1716 gick ombord på ett skepp, som skulle
till Göteborg. Men i närheten av Paternosterskären blev
fartyget taget av en dansk fregatt, och så var Roland fånge
igen.

Han fördes ombord på Tordenskiolds fartyg, som skulle

avgå till Köpenhamn; »och fick jag», säger han, »på samma
resa förspörja, vad jag förut om bemälte Tordenskiold hört
sägas. Ty på denna resa viste han, det han var ingen rätt
sjöman utan en överdådig sälle och fastmera tyrann. Och
då hans Ööverstelöjtnant, som var beskedelig, ville uwuti
denne då varande stickande storm bärga segel, blev han
med skällsord och sparkande överfallen. Och kunde jag
över denna resa vidlyftigare berätta men vwvill allenast säga,
det han icke allenast uti överdåd övergav havet tvenne man
utan jämväl i oträngde mål seglade alla spiror och tvenne
stänger över bord, och att folket gingo på däcket uti vatten
över knän. Däröver blevo så väl officerare som gemene
så desperate, att de ärnade hel bittida om en morgonstund
sätta skeppet på grund utanför Sundet, därest icke kajut-
vaktaren anmält det för kaptenen uti kajutan.> Utanför Häl-
singör blev Tordenskiold prejad av amiralen för danska
flottan, vilken vid anblicken av att rår och toppstänger
- voro över bord frågade sin landsman, om han varit i strid
Imed svenskarne. Det svar, Tordenskiold gav, var, skriver
- Roland, »ganska ovettigt, det jag här icke nämna vill; jämte
mera ovett han övade emot amiralen, då denne ombord
kom, förlåtandes sig allenast på sin konungs nåd».

I Köpenhamn blev Roland kvarhållen i två månader.
Efter den tiden lyckades han även här slinka ur fångst-
nätet. Det gick till på det viset, att han förklädde sig
och agerade drucken ryss. Det var nämligen vid det laget,
som tsar Peter befann sig i Köpenhamn under väntan på
den tillämnade landstigningen på Skånes kust. Roland fann,
att danskarne voro alldeles utledsna på sina gäster, vilka
förorsakade dem dyrtid och annat obehag. Den vakt-
karl, som frågade honom, vem han var, svarade han på
ryska. Och då en annan vaktkarl kom till och frågade: »Vad
är det för en djävul, som intet vill visa sitt pass?s, svarade
den förste: »Det är en ryss, en sate, en djävul lät fara'nlb
Och så öppnades bommen.

32—213372. Grimberg, Svenska folkets underbara öden. V.

