484 I KRIGSFÅNGENSKAP.

Roland lät nu ro sig ut till ett danskt fartyg, som skulle
gå till Östersjön, och inbillade skepparen, att han var en köp-
man från Hamburg, vilken åtta dagar förut ackorderat med
honom om överfart till Läbeck. »Det kan jag icke påminna
mig», sade dansken. — »Jo», sade Roland, »I hade då hos
Eder en hop främmande och drack mig till med ett glas
öl.> — »Det kan väl så vara», menade skepparen; och så var
det all right.

Under tiden letades väldeliga på fartygen i hamnen efter
den förrymde fången, men till det danska fartyget kom ingen
och sökte. Det var ju ingen anledning att misstänka egna
landsmän för att hysa rymlingar. På det viset kom Roland
lyckligt till Läbeck, därifrån till Danzig och i november
1716 hem till Stockholm igen.

År 1721 blev han utnämnd till kommendant på Skenäs
skans, som till följd av ryssarnes härjningar blivit anlagd
för att skydda Norrköping. Den befattningen innehade han
tillisins död; åär 1761

Många rörande drag förtäljas från de hårt prövade karo-
linernas återkomst till det kära hemmet. Kapten von Wreech,
som efter sexton års frånvaro åter fick sluta sin hustru i
famn, såg då för första gången sin femtonårige son. Om en
annan officer, vid namn von Post, berättas, att det allra
första han gjorde, när han kom hem till sin gård, var att
slippa lös bandhunden och öppna fågelburen — så bittert
var minnet av fångenskapen för honom, att han icke kunde
uthärda att se någon varelse berövad sin frihet.

Om Anders Rålamb, vår gamle bekante från kalabaliken
i Bender, kvarlever ännu en bygdesägen, som rör hans
hemkomst till Björkviks gamla gård. Han kom dock icke
från rysk fångenskap utan från turkisk. Efter kalabaliken
hade han nämligen blivit förd trettio mil inåt landet och
flere veckor fått tjäna i tatardräkt som hästskötare, innan
han blev utlöst. En dag skall en fattig vandringsman i
slitna kläder ha kommit till Björkvik, vars husbonde då
redan på trettonde året var ute i kriget. Förvaltaren drev
bort honom med hårda ord, men en fattig gumma förbar-

|

