DE SVENSKA KRIGSFÅNGARNE I RYSSLAND. 485

made sig över honom och gav honom husrum över nat-
ten. Kort därefter kom han tillbaka i en annan dräkt,
men då för att taga sin gård i besittning. Det var hus-
bonden, som nyss återvänt från Turkiet, härjad av krigets
strapatser och nästan till oigenkännlighet vanställd av
blessyrer.

Det är efter denne Rålamb och hans halvbror Åke, vil-
ken var överste för Livgardet, som Rålambshov på Kungs-
holmen i Stockholm fått sitt namn. Därmed sammanhän-
ger sålunda. Av kung Karl hade de bägge bröderna fått
i uppdrag att värva rekryter. Till den ändan, berättar en
gammal skildrare av karolinernas öden, »byggde han på
Stadshagen utanför Kungsholmen ett lusthus, varest han
alla helgedagar höllt spel och musique och gjorde sina
största värvningar. Detta stället kallade han Rålambs
hov.»

Resultatet blev också synnerligen gott, vilket framgår
av att kung Karl genom ett handbrev betygade värvarne
sin synnerliga nåd, för att de »skickat honom en hop duk-
tiga gåssar».

Svenska kvinnor i rysk fångenskap.

Den 10 augusti 1704 var en fasans dag för invånarne i
Narva, som då fingo efter en lång belägring utstå en storm-
nings alla fasor. Bland dem, som då bortrövades av ryska
soldater, var den sexåriga Lovisa von Burghausen,
dotter till en svensk major. Det var många svenska flickor
och kvinnor, som sålunda fördes i fångenskap för att säljas
som slavinnor åt turkar och tatarer. Förgäves »skrek och
ropade detta oskyldiga barnet efter sin fru mor, till dess
äntligen dess hals svullnade, mattheten tog överhand och
hon slutligen föll i fullkomlig vanmakt» — så heter det i
en gammal berättelse, som tydligen är byggd på hennes
barndomsminnen.

När den lilla slutligen återkom till sans, befann hon sig i
Moskva i den ryske generalen Repnins hus, »där det enfaldiga
tjänstefolket pekade med fingren på henne, att därmed yppa
sitt förakt för en sådan hedninge och okristen, som de henne
kallade». Och generalens hustru gjorde allt för att förbittra

t
