502 GRÅKOLTAR OCH KONVENTIKLAR. - VEMODETS SÅNGARE.

sistorium. Om denne då vägrade att göra avbön, skulle han
straffas med landsförvisning.

Vid sekelskiftet nådde den pietistiska strömningen det
egentliga Sverige. Då gjorde Stockholms konsistorium den
ledsamma upptäckten, att pietistiska konventiklar höllos
i staden, och stadsfiskalen fick en anmodan att uppspana
smisstänkte» personer. Resultatet av hans efterforskningar
blev, att han kunde anmäla inalles två tyska och två svenska
studenter samt två andra män, vilka tagit sig det orådet
före att läsa bibeln tillsammans och utbyta tankar över det
lästa. För den gången stannade det emellertid vid att kon-
sistorium uppkallade de angivna personerna och efter ett
kort förhör förmanade dem att avhålla sig från alla miss-
tänkta sammankomster.

Men de kyrkliga myndigheterna hade nu fått sin uppmärk-
samhet fäst på saken, och oroande underrättelser måste ha
inlupit till konungen, eftersom han fann sig föranlåten att
delgiva rådet sina farhågor för »åtskilliga svärmeandar, som
sig här och där i vårt rike insmyga, de där kallas pietister,
sökande utsprida sin villfarande läras. Rådet anbefalldes
därför att ha noga inseende på »att slika svärmeandar icke
innästla sig» i riket samt befalla vederbörande att bestraffa
dem. Rådet ålade därför i sin tur konsistorierna att hålla ett
vaksamt öga på den nya rörelsen och vid behov anlita hand-
räckning av världslig myndighet.

Pietistiska sammankomster blevo emellertid efterhand så
vanliga, att här uppenbarligen förelåg ett verkligt andligt
behov. Sorgeåren 1709 och 1710 med nederlag och pest fram-
kallade en stark botstämning och gjorde sinnena mottagliga
för en varmare kristendom än den ortodoxin bjöd. Detta
blev också med tiden klart för Karl XII, och några förföljelser
mot pietisterna ville han icke vara med om.

Riktig fart tog emellertid den pietistiska rörelsen först i
och med de fångna karolinernas hemkomst från Ryssland.
Men därmed följde ej endast frid i betryckta människohjärtan
utan också mycken söndring i sinnena, särskilt därför att en
del präster omfattade de pietistiska åsikterna. Några av de
mest betydande voro kyrkoherden Erik Tolstadius
och hovpredikanten Andreas Nohrborg i Stockholm,
Peter Muhrbeck i Lunds stift samt studenten S ven
