308 GRÅKOLTAR OCH KONVENTIKLAR. VEMODETS SÅNGARE.

de orden: »Prästen Murbeck säger dem förbannelsen till,
som böra hava'n, och välsignelsen den, som honom hava bör.»

Till kyrkoherde i församlingen fick friherrinnan Stackelberg
emellertid sin man att kalla en annan prästman. Så stod
den fattige Murbeck från och med år 1741 utan någon präster-
lig anställning.

Då var det en from och varmhjärtad kvinna, majorskan
Cedercrantz på Gedsholm, som visade honom förtroendet att
taga honom till informator åt sina yngsta barn. Som sådan
höll han emellertid husandakt på godset, och det var en nagel
i ögat på mången. En prästman i en grannförsamling följde
med nitälskan Murbecks göranden och låtanden och inberättade
allt farligt, som han lyckades upptäcka, till domkapitlet
eller till biskopen enskilt. Bland annat rapporterade han,
att den misshaglige mannen sunder mycket folks tillopp»
dagligen höll andakt på Gedsholm med bön och bibelför-
klaringar samt predikade där på söndagar, och att han hållit
skriftermål med nattvardsgång för fru Cedercrantz med döttrar
samt några av husfolket.

En nitisk angivare hade domkapitlet också i den nye kyrko-
herden i Hälsingborg, vilken kunde inrapportera så riksviktiga
upptäckter, som att Murbeck skickat en mängd exemplar
av »;Mose och Lambsens wisor» till inbindning i Hälsingborg,
något som utan tvivel komme att lända till men för den
riktiga psalmbokens bruk.

Etter värre var komministern i samma stad, vilken om
den gamle kyrkoherden, Murbecks vän, skall ha yttrat de
vackra orden: »Om jag vore i prostens ställe, skulle herr
Murbecks huvud ligga för hans fötter; men prosten håller
med honom, och bägge stå de på helvetestrappan.»

En annan farlig angivelse kom från den nyutnämnde kyrko-
herden i Hesslunda, som anmälde, att Murbeck under sin
tjänstgöring underlåtit att kasta jord på tvenne lik, och att
han två gånger, då han var på sockenbud, vid nattvardens
utdelande begagnat sig av ett litet spetsglas för vinet och
ett stycke grovt bröd i stället för oblat.

När domkapitlet fått tillräckligt samlat på köjs, instämdes
den farlige pietisten till förhör. Beträffande underlåten-
heten att kasta mull på de två avlidna förklarade Murbeck,
