522 ARVID HORN LEDER SVERIGES ÖDEN.

ed då avlades av ständerna. Ordet »suveränitety» uttalades
med särskilt eftertryck av alla. ;

Dock fanns det även bland riksens maktägande ständer de,
som icke kände sig så översvallande lyckliga i de nya för-
hållandena. Dem fann man inom bondeståndet. Bönderna
tyckte, att de blivit tillbakasatta, särskilt därför att de voro
utestängda från den del av riksdagen, där de viktigaste
frågorna avgjordes, nämligen sekreta! utskottet, som
under riksdagen i nästan högre grad än rådskammaren blev
styrelsens egentliga säte. Utskottet ägde nämligen att be-
handla alla hemliga ärenden, som höga överheten meddelade
angående krig och fred, utrikespolitik och finansväsen samt
svad eljest tyst hållas bör» — ett högst betydelsefullt
tillägg, i kraft varav sekreta utskottet kunde draga nästan
vad som helst inom sin maktbefogenhet.

Här fingo, som sagt, bönderna icke vara med. De ansågos
väl ej mogna att fatta den högre politikens hemligheter. Det
fingo de också i sig, när de i en skrivelse till utskottet öd-
mjukligen begärde att få vara med. Lantmarskalken före-
ställde då bondeståndets deputerade, som överlämnade skri-
velsen, att bönderna »sintet gott kunde uträtta i Sekreta ut-
skottet, ehuru god deras intention? vara må, efter de intet
kunna begripa de sakerne i sekreta utskottets. Detta älsk-
värda omdöme förtydligade han med hänvisning till att
många akter, som behandlades av utskottet, voro avfattade
på främmande språk.

Härmed läto de missnöjda sig dock ej avspisa, utan voro
efter en tid färdiga med ett nytt memorial, vari de vuti
djupaste underdånig- och ödmjukhet» förnyade sin anhållan,
»till att undvika våra hemmavarande medbröders hårda
ansvars — som det hette.

Då fingo bönderna av sekreta utskottet sjävt ett bestämt
nej, vilket av dem besvarades med en kraftig protest å egna
och hemmavarande medbröders vägnar.

I sin missbelåtenhet hade allmogemännen emellertid gått och
funderat på, om det inte kunde vara bättre, att konungen
finge mer att säga i sitt rike. Deras missnöje underblåstes,
efter allt att döma, av hovets vänner, och omsider bar det

> Hemliga. — ? Avsikter, syfte.
