DET HOLSTEINSKA PARTIETS UPPKOMST OCH FALL. 533

honom Östersjöprovinserna. Vilka framtidsmöjligheter yp-
pade sig ej för Sverige, om han bleve tronföljare där!

Så hade kring den svage, obetydlige Karl Fredrik av Hol-
stein genom egendomliga omständigheters makt växt upp ett
mäktigt parti, som syntes behärska både Sveriges och Ryss-
lands politik.

För holsteinarne i Sverige gällde det nu att begagna sig
av de politiska konjukturer, som kunde erbjuda sig i an-
ledning av tronskiftet i Ryssland. Där jäste det av hat
mellan de förnäma bojarsläkterna, vilka längtade tillbaka
till den gamla moskovitiska tiden, och Peter I:s reformparti,
utlänningarne och uppkomlingarne, som nu fylkat sig kring
Katarina. Spänningen mellan dessa båda partier kunde lätt
övergå till inbördes oroligheter, och i sådant fall skulle Ryss-
lands gamla fiender, turken och tataren, säkerligen inte låta
tillfället gå obegagnat förbi. Då inträdde i och därmed
Sveriges skyldighet att i kraft av försvarsförbundet bistå
tsarinnan, och om man då spelade sina kort väl, borde vårt
land kunna påräkna en vacker lön för den värdefulla hjälpen.
Hur viktigt var det ej då för Sverige att ha till hands i
Petersburg en man med inflytande, vilken kunde i tid utforska
alla intriger, som där voro i svang, och ständigt vara beredd
på hur Sverige borde ingripa. Rådet beslöt därför att sända
en utomordentlig ambassadör till Ryssland, och därtill utsågs
en av holsteinska partiets ledande män, riksrådet Cederhielm.

Den politik, han själv nu förordade, var naturligtvis i
första hand beräknad på att bistå tsarinnan, men den hjäl-
pen skulle Cederhielm förmå henne att betala bra för. Och
för övrigt borde Sverige visst icke känna sig förpliktat att
under alla förhållanden hjälpa henne, utan frågan, på vilken
sida man skulle ställa sig, borde bero av konjunkturerna. Där-
för vore det av vikt att hålla sig väl med alla partier; och
sitände sig något in- eller utevärtes buller, så behövde man
ej bära vatten självkravd. Alltså en äkta konjunktur-
politik: den svenska diplomatin skulle fiska i grumligt vatten;
och om den också icke skulle direkt hjälpa till att framkalla
oroligheter, så borde den åtminstone ingenting göra för att
dämpa dem — med mindre man fick bra betalt för eldsläck-
ningenl
