542 ARVID HORN LEDER SVERIGES ÖDEN.

göra honom makten stridig. Då dessutom arbetet inom rådet
kunde ordnas så, att de holsteinskt sinnade riksråden nästan
fullständigt utestängdes från befattningen med utrikes
ärenden och kanslikollegium rensades från alla holsteinska
element, så var Horn mellan riksdagarna så gott som en-
väldig ledare av Sveriges utrikespolitik. Han kunde nu känna
sig säkrare i sadeln än någonsin. Ingen kanslipresident har
vare sig före eller senare haft så mycket att säga i Sveriges
land.

En falsk Karl XII

INDRE farlig för Fredrik I:s krona, än vad her-
Mtigen av Holstein blev, var en »tronkrävares, som

år 1724 dök upp i Stockholm och gav sig ut för att
vara Karl XII själv. Mannens verkliga namn var Benjamin
Däster. Han var född i Finland, son till en länsman och
tio år äldre än kung Karl.

Till en början syftade han dock icke så högt. Han inläm-
nade till konung Fredrik en skrivelse, vari han berättade,
att han först gått i lära hos en guldsmed och sedan vid unga
år »givit sig under militären» men råkat i rysk fångenskap.
Han broderade vidare ut sitt livsöde med fantasirika
skildringar av hur han lyckats fly ur fångenskapen, kommit
till Karl XII i Bender och för honom upptäckt en komplott
mellan tsar Peter och den turkiske storvisiren, riktad mot
konungen. Till tack därför hade kung Karl givit Däster
en fullmakt på adjutantsbeställning vid drabantkåren. Skada
bara, att »adjutanten» under en hemlig beskickning genom
Ryssland en dag plötsligt måst kasta fullmakten på elden
för att undgå upptäckt! Hans inlaga slutade med en anhållan
att av svenska regeringen bli s»hulpen och undsatt» i den nöd,
vari han nu befann sig. Det vore ju ej mer än rätt, att han
nu komme i åtnjutande av de förmåner, som voro förenade
med hans adjutantsbeställning. För övrigt kan nämnas,
att han fiffat upp sitt namn till von Dästerstern.

Då von Distersterns försök att i Stockholm vinna en »an-
ständig bärgning» misslyckades, beslöt han överge huvudsta.
