ARVID HORN PÅ HÖJDEN AV MAKT. 547

grader, voro verkligen bekymmersamma i ekonomiskt av-
seende. Men han begagnade sig av alla tillfällen att förkovra
sig i sitt fack.

När han väl blivit officer, drevs han av lust till krigar-
livet att taga tjänst vid tyske kejsarens armé. År 1687 fick
han i Ungern kämpa mot turkarne. Fyra år senare gick han
in vid den armé, som konung Vilhelm III av England förde
i fält i Nederländerna, och deltog med utmärkelse i tre års
fälttåg i detta land. Med konung Vilhelms skriftliga erkän-
nande för mod och duglighet återvände han därifrån hem.

Under sin frånvaro hade han avancerat till kapten i sven-
ska armén, och sedan bar det raskt uppåt. För sin första be-
fordran efter hemkomsten skall han ha haft att tacka ett
farligt olyckstillbud, som gav honom tillfälle att visa sitt
mod och sinnesnärvaro. Under ett besök, som Karl XI och
hans moder, änkedrottning Hedvig Eleonora, gjorde i Upp-
sala på nyåret 1696, skulle Hennes Maj:t en dag åka nedför
den branta slottsbacken. Då råkade hästarna i sken. Men
Horn, som är vakthavande officer, sporrar sin ridhäst och
spränger i full karriär mot de mellersta spannhästarna framför
vagnen, så att både de och hans egen häst tumla överända.
Därmed är vagnen hejdad och olyckan avvärjd.

Karl XI, som åsåg händelsen, sade icke ett ord till Horn, ja
låtsade ej ens om att han märkt något. Men dagen därpå
lät han till den rådige officeren överlämna en fullmakt att
vara kapteulöjtnant vid drabantkåren.

I Karl X II:s ystra ungdomsupptåg blev den käcke drabant-
löjtnanten en av de oförvägnaste deltagarne. Hans namn
är också förknippat med de stolta vapenbragderna under de
första åren av den unge konungens krig. Vid Narva var
Horn som nyutnämnd generalmajor med om de hetaste
dusterna i spetsen för kavalleriet på vänstra flygeln, och
vid Dyna var han en av dem, som först kommo över floden.
Här fick han ett skott i knäet, som gjorde honom strakbent
för livet. Men likafullt red han, utan att bry sig om sitt
plågsamma sår, i spetsen för sitt folk, tills segern var vunnen.

År 1704 blev den tappre krigaren plötsligt inkastad på
en ny bana: han får vid fyrtio års ålder göra sina första poli-
tiska lärospån. Vi finna honom nu som Karl XII:s energiske
pådrivare på valriksdagen i Varsjava, där han med tjänliga
