554 ARVID HORN LEDER SVERIGES ÖDEN.

Gingo alltså frihetstidens ledande män lika långt som 1600-
talets statsmän i fråga om statstvånget över näringslivet,
så gick man under förstnämnda tid på ett annat område
vida längre än under stormaktstiden, och det var, när det
gällde att uppmuntra nya industriella företag. Alla, som ville
grunda fabriker, fingo fri byggnadsplats och fritt trävirke
till både byggnader, maskiner och verktyg. När så en fabrik
skulle sättas i gång, kunde ägaren räkna på lån av kronan,
och sedan kommo premier i långa banor: först tillverk-
ningspremier, som kunde gå upp till 20 2, av varornas värde,
och sedan transportpremier för fabriksalster, som skulle
försäljas inom riket, eller exportpremier för varor, som ut-
fördes till andra länder. Ja det fanns ännu en hel del pre-
mier för olika slags företag. Så kunde t. ex. ett tygstycke,
innan det blev färdigt, ha åtnjutit får-, ull-, spinneri-, till-
verknings- och transportpremier. I och för utdelning av
räntefria lån åt nya och lovande industriella företag bildades
på 1726—27 års riksdag en särskild fond, den s. k. lands-
hjälpsfonden.

Industrins intressen befordrades yttermera genom för-
bud mot att importera en mängd varor, som ständerna ansågo
kunna tillverkas inom landet i behövlig mängd, och dryga
skyddstullar på andra, som åtminstone delvis borde
kunna fabriceras här. Importförbudet utestängde ju alldeles
utlänningar från konkurrens med svenska fabrikörer, och
de höga tullarna fördyrade utländska varor, så att de svenska
fabrikerna kunde taga mera betalt för sina alster.

De styrandes välvilja mot industrin förde med sig en
livaktighet och företagsamhet, som annars varit alltför
sällsynt hos vårt folk. Alla ville vara med och arbeta på
fosterlandets förkovran. Ett betecknande uttryck för vad
man då hoppades på och ville verka för äro följande ord
av en bland de mest energiska förespråkarne för den nya
tidens åsikter: »När ödemarker och öknar uppodlas samt
ohyggelige kärr utdikas och förvandlas till blomsterrika ängder,
grönskande vretar och ängar, sädesrike åkerfält, fruktbä-
rande lustgårdar och lummige skogsparker, då skapas oss där-
igenom ett helt nytt fädernesland, mycket mera fruktbä-
rande än detta, mildare till klimat, angenämare till alla ut-
sikter, rikt och förmöget att underhålla och föda flere millio-
