560 ARVID HORN LEDER SVERIGES ÖDEN.

riksdagen, och år 1724 utfärdades, som sagt, den efterlängtade
förordningen. Genom denna åtgärd hoppades regering och
ständer åstadkomma cn svensk storhandel direkt på produk-
tionsorterna, särskilt av salt, och slippa ifrån de mellanhänder,
som förut dragit till sig fraktvinsterna. Dessa borde nu i
stället bli en av Sveriges viktigaste inkomstkällor.

Produktplakatet visade också hastigt sina verkningar.
Den svenska handelsflottan växte snabbt i fråga om större
fartyg. Snart fördes landets hela behov av salt från
Medelhavsländerna och spannmål från Östersjöländerna hit
på svenska fartyg.

England upptog naturligtvis ej produktplakatet med
riktigt gillande, men några allvarliga motåtgärder hördes
ej av. Den nya förordningen var ju en tillämpning av samma
princip, som havets härskarinna själv gjort gällande ända
sedan 1651 genom den berömda navigationsakten. Dessutom
var England nu mer än någonsin vare sig förr eller senare
beroende av den svenska järnexporten. Englands egen järn-
industri höll nämligen nästan på att gå under av brist på
bränsle, sedan skogarna blivit förödda. Först vid mitten av
1700-talet tog denna industri upp sig igen i och med att
engelsmännen lärde sig använda stenkol för malmsmältning.
Men före denna uppfinning var England hänvisat till import
av utländskt tackjärn och stångjärn för sin tillverkning av
järn- och stålvaror. Sitt behov av denna råvara fingo engels-
männen till största delen fyllt från Sverige. Spanien, som
kom i andra rummet, stod mycket långt efter vårt land.
Det bästa svenska järnet var höjt över all tävlan, och Sverige
betraktades den tiden som järnbrukens mönsterland.

För övrigt fanns det ju alltid möjligheter att kringgå pro-
duktplakatet lika väl som tullstadgan. Bland annat brukades
den metoden, att utländska fartyg gingo så nära intill
svenska kusten, som var möjligt utan att bli observerade av
tullbetjäningen, och där möttes av våra egna fartyg, vilka
förde varorna i land under sken av att komma direkt från
produktionsorten.

Kraftiga protester mot produktplakatet höjdes däremot
av holländarne, vilka svarade med att tillämpa samma slags
bestämmelser mot svenska fartyg i nederländska hamnar.
