SVERIGES KRAFTER VÄXA UNDER ARVID HORNS VÅRD. 564!

börande landshövding år 1744 över den brännvinshandel,
som bedrevs «suti enskilda stuvor och kamrar, varest bränn-
vinssäljningen uti löndom ej allenast ske kan utan ock vad
därsammastädes icke blir förtärt kan uti åttingar! och flaskor
bäras därifrån avsides och emellan buskarna supas och för-
täras, varav allmogen, så av man- som kvinnkön, varder
alldeles oskickeliggjord till allt det som gott är och ingalunda
kan mottaga eller fatta någon lära och undervisning», isyn-
nerhet icke »uti kristendomen och salighetenes väg».

Prästerna i Lappmarken voro lika litet som lapparne glada
åt förbudet. De gjorde i en officiell skrivelse gällande, att
»brännvinsbränningen var för prästerskapet i Lappmarken
nödig och oumbärlig för deras eget behov och till deras krea-
turs framfödandes.

Minnespenning över Arvid Bernhard Horn. »Giver himmelska gåvor.»

Överflödsförordningar.

För att nu återgå till den egentliga frågan om handels-
balansen, så funno ständerna ytterligare en huvudanled-
ning till undervikten i »den tid efter annan inritade” yppighet
och överflöd», som medförde en ständig införsel av utländska
lyxartiklar och njutningsmedel, såsom dyrbara tyger, guld-
och silverprydnader samt kaffe, te, choklad, viner, punsch,
tobak, »vilka tjäna till rikets utblottande och veklighets
Införande hos nationem». Redan år 1720 hade ständerna
sökt vänja »yppige och fåfänge sinnem till sparsamhet genom
en överflödsförordning. I denna föreskrevs bland annat
ett visst enkelt mode för »så väl mans- som kvinnfolks-

1 Brännvinskaggar. — ? Inrotade.

