SVERIGES KRAFTER VÄXA UNDER ARVID HORNS VÅRD. 576

av det långvariga krigstillståndet i Europa efter franska
revolutionen, och år 1809 måste bolaget göra konkurs utan
att ha kunnat lämna ett öres utdelning under alla dessa år;
ja aktieägarne synas ej ens ha fått tillbaka något av vad
de insatt i företaget.

Ett nytt kompani, som bildades, fick också så skrala affä-
rer, att det på egen begäran upplöstes år 1813. Därmed var
svenska Ostindiska kompaniets delvis så lysande saga all.

&

Ett vackert drag i kompaniets historia är den omsorg, det
visade om sina tjänare. Understöd utdelades ej blott åt dem
som i kompaniets tjänst blevo urståndsatta att arbeta utan
också åt änkor efter fattiga sjömän, som länge seglat på
kompaniets fartyg.

I detta sammanhang kan nämnas, att om en ostindie-
farare angreps av sjörövare — vilka man för övrigt var väl
rustad att möta, tack vare fartygens bestyckning med 20 å
30 kanoner — fick den besättning, som avslog deras anfall,
två månaders extra avlöning och de stupades arvingar dub-
belt. De som blevo invalider skulle få underhåll hela sin
livstid och de tappraste få särskild belöning.

Berömvärd var också kompaniets städse vwvisade bered-
villighet att gagna vetenskapliga intressen. Märkliga natur-
alster hemfördes för att öka den nya vetenskapsakademins!
samlingar. Vetenskapsmän fingo fara fritt på ostindiefarare.
Bland kompaniets tjänstemän funnos också skickliga natur-
forskare, som på bolagets bekostnad företogo resor i Asien,
över vilka de sedan utgåvo värdefulla beskrivningar. Flere
av kompaniets ledande män ha också genom storartade dona-
tioner för alltid inskrivit sitt namn i Göteborgs historia. Om
dem påminna än i dag Chalmers tekniska institut samt Sahl-
grenska och Holtermanska sjukhusen i Göteborg.

x x
x

Matordningen ombord på en ostindiefarare var enkel men
omväxlande, tack vare den mängd slaktdjur, alltifrån oxar

1 Se Bd VI
