JONAS ALSTRÖMER. 581

av vårt svåra arbete uti järn- och koppargruvorna än svarta
fingrar.»

Men Alström ej blott undersökte och studerade, han köpte
också på sina resor upp maskiner och redskap samt tog i sin
tjänst arbetare, som skulle undervisa de oerfarna svenskarne.
Allt måste dock ske i största hemlighet, ty de fabriksidkande
staterna voro rädda för att få medtävlare och hade därför
förbjudit utförsel av alla sådana redskap. I Amsterdam be-
fraktade han ett fartyg på Sverige med vävstolar, maskiner
och arbetare. Men holländarne spionerade ut, vad Alström
hade för sig, och ämnade vid den bestämda avgångstiden lägga
beslag på alltsamman. Skepparen anade emellertid oråd och
lyckades i nattens mörker komma ut ur hamnen. Och på mor-
gonen, när tulljakterna satte efter flyktingen, hade denne
redan fått för stort försprång. Snart fick Alström den gläd-
jande underrättelsen, att den dyrbara laddningen lyckligt
ankommit till Sverige. Det var på hösten 1723.

Alström hade utsett sin fädernestad till medelpunkt för
Sveriges nya fabriksverksamhet. Men vid hemkomsten var
hans förmögenhet nästan förbrukad. Och här behövdes stora
summor till byggnader, råvaror och arbetslöner. Men Al-
ström var ej den, som tappade modet. »Kärran knarrar
väb, plägade han säga, »men hon går dock.» Han vände
sig till Göteborgs grosshandlare, men de ville ingenting
våga på ett så ovisst företag. Bättre lycka hade han hos
bruksägarne i Värmland, som han träffade på den stora
fastingsmarknaden i Kristinehamn och lyckades förmå att
med betydande belopp ingå bolag med honom. Det var ju
en god början. Men mera behövdes. Efter flere fåfänga
försök vände han sig slutligen till konungen själv, som teck-
nade ett avsevärt antal lotter i bolaget. Då följde flere högt
uppsatta män exemplet.

Regeringen hjälpte honom också med tullfrihet för somliga
varor, nedsättning av tullarna för somliga samt en del andra
privilegier.

Nu blev det liv och rörelse i Alingsås. Det surrade i spinn-
fabriker, vävstolar slamrade, och den ena tygbunten efter
den andra fördes till färgerierna.

När arbetet sålunda kommit i gång, började också rik-
sens maktägande ständer livligt intressera sig för detsamma.
