602 ARVID HORN LEDER SVERIGES ÖDEN.

ny upplaga och kallades sedanKonungKristofers landslag.
Men förändringarna voro mycket obetydliga, och för städer-
na gällde fortfarande Magnus Erikssons stadslag. Slutligen
fingo dock lagkunniga män i uppdrag att omarbeta lagen,
och efter en dryg mansålders arbete antogs den nya lag-
boken år 1734 av ständerna, vilka därigenom satt sig ett
minnesmärke för sekler. Den är gemensam för land och
stad och gäller än i dag, både i Sverige och i Finland, fastän
den blivit i många delar förbättrad. Någon konungabalk
innehåller den icke, ty denna var nu ersatt av 1720 års rege-
ringsform. Regeringsformen och riksdagsordningen kallas
grundlagar, därför att rikets övriga lagar grunda sig på dessa.
Grundlagarna bestämma förhållandet mellan regering och
folk; den allmänna lagen bestämmer förhållandet mellan
undersåtarne inbördes.

1734 års allmänna lag utmärkes av ett klart språk, som
går rakt på sak. Men så kunde det också hända, att
kommissionen använde flere timmar på att finna ett enda
riktigt tydligt och träffande ord. Bönderna funno också
den nya lagboken vara »så klar och tydlig, att den ej lätte-
ligen torde stå att missbruka till den enfaldiges förfångs.

Både genom sitt innehåll och sina korta, kärnfulla ut-
tryck är 1734 års lag en värdig arvtagare till våra land-
skapslagar, dessa mästerverk av germansk rätt, som höra
till den svenska kulturens yppersta skatter. Största äran av
den nya lagen tillkommer riksrådet Gustav Cronhielm,
som alltsedan 1710 var lagkommissionens nitiske ordförande.

Som exempel på lagstilen må anföras följande ur byggninga-
balken:

»När mark bar är och käle ur jord, då bör om sädesåker täppt
vara och var hava sin [gärdes]gård gill, när tiden inne är att
så, evad det är höst eller vår. Försummar någon det, böte
två öre för vart par stör. Sker skada därigenom, gälde ock
den åter. Ligger led eller grind neder, böte en daler.»

»Bonde bör sin åker välhävdaoch göda, ängarrödja och vårda.
Vare ock skyldig, där så lägenhet är och skog eller betesmark
ej skadas, att efter handen upptaga och rödja till åker eller
äng så mycket, som väl hävdas och brukas kan. — Är åker
ej upptagen av nyo,! där lägenhet därtill finnes, eller haver

! Av ny mark.
