614 ARVID HORN LEDER SVERIGES ÖDEN.

Polska tronföljdskriget.

Spänningen mellan konung Fredrik och Horn var ej så
farlig för kanslipresidenten, så länge den hörnsten, på vilken
han byggt sin utrikespolitik, nämligen vänskapen mellan
England och Frankrike, var beståndande. Men på våren 1731
brast denna sönder, och England ingick förbund med Frank-
rikes gamla fiende Österrike. Frågan var nu, om vårt land
skulle kunna hålla sig utanför de konflikter, som voro att
vänta ute i stora världen, eller om det måste indragas i
ovädret.

Det kritiska ögonblicket kom på nyåret 1733, då August
den starke av Polen plötsligt avled. Naturligtvis skulle det
som vanligt bli våldsamma valstrider, och kampen stod
mellan den avlidnes son, kurfurst Fredrik August II
av Sachsen, och hans faders gamle motkonung, Stanislav
Leczinsky. Efter gammal vana blandade sig främmande
makter i spelet. Frankrike, vars konung var Stanislavs
måg, uppträdde med mycket braskande fraser och stora
åthävor till förmån för den kunglige svärfadern. Ryssland
och Österrike togo däremot parti för Fredrik August.

I Sverige följde man händelserna i Polen med stort intresse.
De forna motståndarne hade ej längre någon anledning till
fiendskap, sedan tredje man kommit mellan och ryckt till
sig de länder, varom de tvistat. Kort före tronföljdskrigets
utbrott hade de också genom ömsesidiga fredsförklaringar
räckt varandra handen till bekräftelse på att halvtannat
sekel gamla tvisteämnen nu vore bragta ur världen. I stäl-
let hade den gemensamma faran från Ryssland knutit sym-
patiens band mellan Sveriges och Polens folk. För vårt land
var det av stor betydelse, om dess gamile vän Stanislav eller
en furste, som stödde sig på ryska vapen, skulle bära
Polens krona. Stanislavs blotta namn väckte ju minnen från
Sveriges glansdagar. Ännu sutto i Sveriges rådkammare
män, som stridit och blött för honom. Minnen från fornstora
dar lågade åter upp, och stämningen blev alltmer krigisk.
Den underblåstes också av Frankrike.

Ankomsten av en fransk flotta till Östersjön hälsades
med jubel. Alla landshövdingar i kustlänet fingo befall-
ning att lämna den lotsar, och en svensk hamn erbjöds
