ARVID HORN VÅR ETT NYTT PARTI MOT SIG. 619

sängkläder. Inga stolar funnos, och — vad som var en ännu
värre brist i en österlännings möblemang — där fanns ingen
soffa att sitta på med korslagda ben. Också fick överste
marskalken, Nikodemus Tessin, i uppdrag att låta »en
sopha för agan i huset inrätta»r. Men i den kungliga
husgerådskammaren fanns ingen »sopha», och Tessin för-
klarade sig sakna medel att sinrätta» en sådan. Hur det dock
var, så kom en soffa dit, och även det övriga möblemanget
kompletterades sent omsider med täcken, sedan agan klagat
över att hans folk ej förmådde skydda sig mot höstkylan
med sina mantlar.

Det intryck, man fick av Mustafa vid hans första audiens
hos Arvid Horn, var att han var sen beskedlig och poli! man
på deras? vis».

Han stannade över ett år i Sverige, fick vara med på kung-
lig björnjakt i Uppsalatrakten och gjorde en resa genom Berg-
slagen, varunder han besökte bland annat Salberget. Men
han hade ingen lust att ge sig ned i gruvorna. För övrigt
var han lika förvånad som förtjust över den ståtliga und-
fägnad, som bestods honom under färden.

Beskickningen återvände slutligen hem med försäkran om
svenske konungens uppriktiga benägenhet för vänskapliga
förbindelser med Höga porten. Det var alltsammans.

Naturligtvis skulle tron på »hundturkens» lystnad efter
kristna barn vakna till nytt liv genom detta besök, och några
dagar efter ambassadens avresa infann sig i slottskansliet
en kvinna, som bittert klagade, att turkarne fört bort med
sig hennes unge son.

Med artigheter och hänvisning på framtiden avfärdades
även den turkiska beskickning, som år 1733 kom till Stock-
holm i samma syfte som den närmast föregående. Dess
huvudman var en förnäm turk vid namn Said Mehmed efendi.
Han kom i spetsen för ett följe av ej mindre än 43 personer.
Resan hade varit full av vedermödor. Särskilt påkostande
var kölden, som envist förföljde österlänningarne. Ännu
dagen före midsommarafton föll det duktigt med snö i Stock-
holm. Ofta hörde de svenskarne säga: »Nu kommer somma-
rem», men — skriver Said i reseberättelsen till sin regering —

1 Polerad, belevad. — ? Turkarnes.
