ARVID HORN FÅR ETT NYTT PARTI MOT SIG. 620

stämningen bland ständerna genom en ansökan om avsked
från kanslipresidentskapet. Visserligen stod han nu ej så
säkert vid styret som då, men det var dock ej många, som
önskade, att han nu skulle avgå. Själv hade han ej heller
någon allvarlig lust att lämna sin oroliga post, fast han var
sjuttio år gammal och sjuklig. Så snart konungen och rådet
samt de två högre stånden uttalat den önskan, att han
måtte stanna kvar, skyndade han att återtaga sin ansökan
— till förekommande av att borgare och bönder skulle hinna
yttra sig. Dessa stånd hade nämligen ansett, att hans be-
gäran nu, då den ånyo framställdes, borde bifallas.

Än stod Arvid Horns politiska system upprätt. Men ett
starkt parti var rustat att upptaga en avgörande kamp med
den gamle statsmannen. Den kampen skulle stå vid nästa
riksdag.

Situationen tillspetsas.

Att det än så länge var Horn, som ledde Sveriges öden, vi-
sade sig, då Casteja efter riksdagens slut ryckte fram med ett
förslag till förbund med Frankrike. Dess innebörd var så-
dan, att vårt land mot subsidier skulle ha sålt sitt obe-
roende i utrikespolitiskt hänseende. Men till dylika förslag
sade Horn nej, och Frankrike fick slå av på sina fordringar
ända därhän, att Sverige blott skulle förbinda sig att icke
under det pågående kriget låta några svenska trupper an-
vändas mot Frankrike. På dessa villkor undertecknades för-
draget mellan Sverige och Frankrike på sommaren 1735.

Samtidigt härmed föreslog emellertid ryske ministern ett
förnyande av 1724 års vänskaps- och försvarsförbund mellan
Sverige och Ryssland. Det hade Horn ingenting emot, ty han
fick därigenom tillfälle att visa världen, att Sverige icke
sålt sin självständighet åt Frankrike. Kort därefter under-
tecknades också det nya vänskapsförbundet med grannen
i öster,

Men det hade till följd, att Frankrike vägrade bekräfta
sitt subsidiefördrag med Sverige under förklaring, att den
svensk-ryska överenskommelsen stred mot förbundets ända-
mål — en fullkomligt godtycklig tolkning av subsidie-
fördraget, vilken hade sina rutiga skäl och randiga orsaker.
