ARVID HORN FÅR ETT NYTT PARTI MOT SIG. 622

ligt hålla alla opålitliga personer borta från de förberedande
överläggningarna om regeringsåtgärderna.

Men Casteja själv lyckades Horn slutligen komma åt.
Hans oförskämdhet blev slutligen sådan, att svenska rege-
ringen måste begära hans återkallande. Den efterträdare,
franska regeringen utsåg, for försiktigare fram, men drev
samma slags politik. Casteja stannade också kvar i flere
månader för att inviga sin efterträdare i förhållandena. — Ingen
utlänning hade förut spelat en sådan roll i vårt politiska liv
som denne man. Med honom började den otillbörliga pläg-
seden, att främmande ministrar stodo som ledare för svenska
partier, att de svenska particheferna överlade med dem om
alla viktigare åtgärder och från dem mottogo föreskrifter
och belöningar, ja betraktade dessa utlänningar snarare än
Sveriges lagliga styresmän såsom sin överhet.

Aldrig hade så giftiga smädeskrifter flugit kring land
och rike som de, i vilka man nu tog heder och ära av Horn
och hans medhjälpare. Man beskyllde dem bland annat för
att ha mottagit än ryska, än engelska mutor. Sanningen om
Horns politik var helt enkelt den, att han icke ville kasta
landet i krig, förrän det blivit tillräckligt starkt och av en
pålitlig stormakt fått betryggande löfte om hjälp. Under
dessa förutsättningar kunde nog även han vilja begagna ett
gynnsamt tillfälle. Ty han insåg, att ett krig med Ryssland
ej kunde undvikas i längden. Ryssland skulle nämligen icke
finna sig i att ha gränsen så nära sin huvudstad. Men de
behövliga garantierna hade Frankrike dittills ej velat ge.
Det bekymrade dock icke de unga, oerfarna krigsivrarne.
De ville taga lyckan med storm: fram bara, så skulle man
vinna både ära och landl

Förgäves lät regeringen bödeln bränna några av de värsta
smutsbladen. Förgäves utfärdades kungörelse om  belö-
ningar åt dem som angåve författarne. Till de mest spridda
smädeskrifterna hörde »Castejas testamente», som prisade
Frankrike under häftiga utfall mot regeringen. Även ök-
namn användes som agitationsmedel. De krigslystna kallade
fredsvännerna för »Nattmössors, Själva togo de sig namnet
»Hattars. Hatten var nämligen av ålder frihetens sinnebild.
Så uppstodo partinamnen Hattar och Mössor, som kom-
mo att hålla i sig till frihetstidens slut.
