ARVID HORN FÅR ETT NYTT PARTI MOT SIG. 624

bättre än någon annan att ta hand om partiets represen-
tativa plikter, och det tilltalade hans fåfänga att få göra
det. På vintern 1736 började han efter franskt mönster
hålla salong i sitt hem i huvudstaden, och till hans mottag-
ningar samlades de stridslystna, isynnerhet av ungdomen
och Stockholms garnison, för att »skälla» på regeringen
och uppegga sig själva med krigiska samtal och skålar.

På motsidan fanns ingen, som gjorde livet så där trevligt
för sina partivänner. Horn var nu för gammal och sjuk-
lig och drog sig gärna undan från huvudstaden. Av året
1737 tillbragte han hela åtta månader på sitt lantgods. Och
bland hans anhängare inom regeringen fanns ingen med
lust och fallenhet för det slags partiledarskap, som bygger
på vad fransmannen kallar »la reconnaissance de YPesto-
mac,! en av de viktigaste faktorerna att räkna med i
politiken liksom i andra affårer.

När tiden närmade sig för ständernas sammankomst,
vilken var bestämd till våren 1738, började partierna ivrigare
än någonsin agitera för att få inflytande vid riksdagen. Ef-
tersom det inom adeln var huvudmännen för var ätt eller
deras befullmäktigade, som ägde att komma till riksdagen,
blevo de »välsinnade» bland dem hemsökta av agenter, vilka
arbetade på att förmå dem att själva infinna sig på riksdagen.
Hade de ej råd därtill, så fingo de reskassa och underhåll.
Eller också förmådde man dem att ge fullmakter på lämpliga
personer eller allra helst in blanco — naturligtvis mot kon-
tant erkänsla, där så behövdes.

Detta blev sedan icke bliott Hattarnes utan även Mössor-
nas vanliga arbetssätt före och under frihetstidens riksdagar.
Som det emellertid blev för dyrbart att hålla »valboskapen»
kvar under hela riksdagen, brukade man avhämta dessa adels-
män endast till valen av riksråd och kanslipresident eller
vid andra viktigare frågors avgörande och sedan släppa dem
igen. - När något viktigt förestod, kunde man få se hela
vagnslaster med fattiga adliga huvudmän importeras till
Stockholm.

Men icke alla huvudmän kunde komma till riksdag. Därför
hade de rätt att utfärda en fullmakt med ättens röst och

1 Magens tacksamhet.
