HATTARNE STÄLLA TILL KRIG. 9

SINCLAIRSVISAN.
A Moderato.

Sist, när på ljuv-lig blom-ster-plan jag mi-na lamm ut-

å ; - -
4 I a N | J
P s YH I Ö & F l oc 2 o -
(y— ? — € i ] L —0 ud h HEV |
ANA D 10 [ 1E n ] a I ÅP N |
I a G ; t ” g I d
för - de och sat - te mig, som jag var van, där
rÅ n N I E = NJ p e =
- H = - R '_._
Höy— = 0 — täa a T adb g I IP|
EXp H0 jY ” ! La |
jag bäst lär - kan hör - de, så kom till mig en
V ] NY N - 1] —
— : lE s: 2 e e e s H e d
Z© E_ —p g i a 19 ” [ | o T d
D l 1 t ÅR AN i > a |
J lG e F I I I a

gam-mal man, be-prydd med < sil- ver - hå - ren; han

A 4

|E i j a rGA l n ö A  ÄAVGA n lnn J ä l a D | |

såg mig ganska gunstigt an och häl-sa- de:»God må-ren!>

rostig dyrks. Här inne vandrade de fram genom »täckt
liljeklädda dalar och lundar av cypresse-trä» och fägnade
sig åt »kristallekällan, som utför demanteklippan kullra”».

Nu förde gubben honom genom en koppardörr in i ett
högt slott.

»Kringom ett präktigt silverbord
tolv svenska Karlar suto.

Den nionde i denna rad

tyck's ha ett hastigt sinne.

Den tionde sågs djärv och glad
med mod i bröstet inne.

Den elfte var en täcker karl.
Han satt och räkna” pengar;
han delte ut liksom en far

till sina barn och drängar.
