HATTARNE STÄLLA TILL KRIG. 1

Sinclair berättar nu för hjältekonungen om sitt hemska
öde. Kung Karl blir eld och lågor och vill än en gång föra
sin hjältetrupp mot ryssen. Men Karl XI hejdar honom.

Sinclair mottages nu bland de saligas skaror. Herden
blir av den gamle mannen återförd till sina lamm. Men
han slutar med denna eldande maning:

»Därför, I hjältar, som ha'n mod
och hjärta uti bröste”,

ack, hämnen Malkolm Sinclairs blod,
som Kuthler mordiskt östel»

Så sjödo minnena åter upp i folkets själ, stolta minnen
av karolinernas segertåg, bittra minnen av vad fäder och
anhöriga lidit som fångar i arvfiendens våld. Och nu —
upp till hämnd för gamla lidanden och för mordet på
skuldlös svensk manl

x

Av de skrivelser, som de kejserliga ryska rånmördarne
frånrövat Sinclair, funnos dubletter, vilka framkommo med
ett annat bud. Däri uttalade turkiska regeringen den önskan,
att de svenska sändebuden i Turkiet måtte få fullmakt att
underhandla om ett förbund mot Ryssland. Det var den
nya regeringen i Sverige genast med på.

Knappt hade detta beslut fattats, förrän regeringen tog
ett nytt steg i utmanande riktning genom att låta till Fin-
land överföra ytterligare 6,000 man fotfolk. Det fanns inom
rådet de, som gingo så långt i sina förhoppningar, att de i
andanom sågo Sverige genom denna enkla åtgärd vavskräcka»
Ryssland Viborg, Ingermanland och Petersburg.

Men blott en del av dessa trupper hade hunnit avsändas,
då regeringen mottog den nedslående underrättelsen, att
både Österrike och Turkiet slutit fred med Ryssland i sep-
temper 1739. Från Tessin, som nu skötte det diplomatiska
spelet för Sveriges räkning i Paris, kommo dock idel upp-
muntrande försäkringar om Frankrikes välvilja mot Sverige,
och det var nog, för att Hattregeringen skulle fortsätta med
äventyrspolitiken.

För den som ville se sanningen i ögonen, borde det dock
ha varit lätt att komma underfund med att Tessins många
