38 HATTARNE OCH RYSKA KRIGET.

Hattarne lyckas rädda sin maktställning.

och förvandlat Sveriges gamla krigarära till ett åtlöje

för all världen. Skalden Olof Dalin hade redan vid
slutet av 1738 års riksdag satiriserat Hattarnes chauvinistiska
krigsbuller i sin »Kämpavisa» med omkvädet »”Men Hatten
är krönt med lager, seger och äras. Nu efter krigets slut
hade författaren fått ämne för ytterligare tio strofer till
de ursprungliga nio. Han sjöng ut sin och sina lands-
mäns bitterhet över det ömkliga läge, vari partiet försatt
Sverige, då det t. o. m. måste tigga om fred av Elisabets
hand. »Kämpevisam är en allegorisk dikt, som skildrar,
hurusom »kämparne»x, d. v. s. Hattarne, efter elva månaders
kamp (1738 års riksdag) besluta att befria »Stolts Sigrid,
som icke vwvisste, att hon var i nödos. Kämparne föra
henne in i skogen för att försvara hennes ära mot jättar
och troll. Men i stället råkar den sköna i björnens våld,
och kämparne springa ifrån alltihop, låtande Stolts Sigrid
ligga ett rov för de vilda djuren.

HATTARNE hade vållat sitt land en svår kraftförlust

»Men knappt ha kämparne näsan omvänt;
förrän de åter börja sprätta.

De redo sig till hova, som ingenting hänt,

att åter sig i högsäten sätta.

Men hatten är krönt med lager, seger och ära.»

Den stora massan av vårt foik hade fått ögonen öpp-
nade och såg med fasa, hur riket styrdes hän mot under-
gång. Hos allmogen jäste nu, liksom fordom under adels-
väldets dagar, en stark förbittring mot dessa adelsmän,
vilka först hade såsom riksdagsmän lättsinnigt ställt till
kriget och sedan såsom officerare svikit plikt och ära, så
att många av allmogens söner gagnlöst offrats. Bönderna
fruktade herremakt minst lika mycket som det kungliga
enväldet. »Det finns för många kungar; herrarne göra allt,
och kungen råder intet, sade de.

Starkast var jäsningen bland Dalarnes styvsinta allmoge.
Dalregementet hade nämligen, som nämnts, lidit stora för-
