HATTARNE TILLBAKAVISA ELISABET. 77

oordning ändock intet kunde uträttaso. Med dessa ord gick
en stor del av ståndets medlemmar »ut att förskaffa sig mat».

Men »nytt buller och ordväxling uppväxte», och talmannen,
Olof Håkansson, visste sig till slut ingen levande råd utan
gjorde proposition på att ståndet skulle åtskiljas. Därpå
gick han själv sin väg tillsammans med sekreteraren.

Vid följande plenum gjorde de oregerliga elementen stort
nummer av att talman och sekreterare sålunda lämnat sin
plats, och menade, att eftersom de förra gången gått sin väg,
så borde de nu icke längre få stanna kvar i ståndet.

Den ordväxling, som nu uppstod, lyckades emellertid
Olof Håkansson avbryta genom tjänliga medel: han »före-
ställte ståndet», heter det i protokollet, »att som allting borde
börjas i den store Gudens namn och hans fruktan, så hade
ledamöterne att först avbida morgonbönen och sedan or-
denteligen avgöra, vad de kunde pröva nödigt.

Och blev därpå den vanliga morgonbönen förrättad.

Herredagsmannen Olof Matsson ifrån Åland utlät sig där-
efter, att talemannen och sekreteraren, i anseende därtill att
de i sista pleno gått ifrån dem, nu borde alldeles taga av-
träde. Med vilken mening några av riksdagsmännen ifrån
Finland och Erik Arnesson ifrån Värmeland även instämde.

Talemannen ville härvid göra en tjänlig föreställning och
äskade till den ändan ljud. Men Erik Arnesson ifrån Värmeland
föll honom i talet och sade sig icke mera vilja höra någon
föreställning av honom, sedan han en gång gått ifrån dem.
Varmed herredagsmannen Mats Olofsson ifrån Stockholms
län även sig förenade.

Riksdagsmannen Nils Matsson ifrån Västernorrland ro-
pade, att sekreteraren borde gå ut; och steg därpå han jämte
nästbemälte Mats Olsson och tvenne andra fram till bordet
och fattade sekreteraren i armen att verkeligen leda honom ut.

Varmedelst ett ganska häftigt sorl och buller samt
springande över bänkarne förorsakades, och ropades där-
under åtskillige gånger på våld, inbrott i lagen m. m.»

Sorlet avstannade slutligen, men blott för att strax börja
igen.

»Men sedan det var någorlunda stillat, föreställte herredags-
mannen Johan Persson ifrån Tuna ståndets ledamöter, det
igenom en sådan förbittring ej något stode att uträttas.» Han
