88 HATTARNE SOM FÖRSVARARE AV VÅRT OBEROENDE.

den önskan, att Danmark ej måtte få göra några erövringar
i Sverige. Såväl Åkerhielm som de andra Mösspatrioterna
önskade, att den rysk-danska shjälpen» måtte komma så snart
som möjligt, medan Sveriges försvarsväsen ännu var svagt
och Frankrike var upptaget i österrikiska tronföljdskriget.

Tills vidare nöjde sig ryska hovet med en deklaration till
svenska regeringen, genom vilken den gjorde sig till målsman
för den svenska friheten. På våren 1749 uppläste nämligen
Panin för Tessin och en annan rådsherre vid namn Ekeblad
en skrivelse av innehåll, att tsarinnan förnummit, att man i
Sverige ämnade efter konung Fredriks frånfälle ändra re-
geringssättet och åter införa suveräniteten. Men i sådant
fall ämnade hon, i kraft av den sjunde paragrafen i Nystadska
freden, taga alla nödiga mått och steg för att hindra dylika
försök. Panin berättar, att hovrättsrådet Fredenstierna,
en av de vettlösaste partimännen bland Mössorna, med tårar
i ögonen» betygat honom sin tacksamhet för kejsarinnans
nådiga hjälp.

Mannen, som med tiden skulle bli president i Svea hovrätt,
gjorde sig på 1766 års riksdag berömd genom det omdöme om
frihetstidens regeringssätt, »att det ej av änglar kunde göras
bättres. Han hade en själsfrände inom det andliga ståndet i
en kyrkoherde Hjortsberg, som år 1756 skrev en katekes,
i vilken han gjorde ett tillägg till hustavlan, kallat »Bevis
att världsliga regeringssättet i Sverige är fast grundat i
Guds ord och enligt med Hans heliga vilja>.

Av flere tecken, av grannarnes krigiska rustningar och
hotelser var det uppenbart, att ett oväder höll på att draga
ihop sig mot Sverige, och det krävdes den yttersta försik-
tighet från dess regerings sida, för att det ej skulle urladda
sig. Klokheten bjöd att inskränka det svenska svaret på
ryska kejsarinnans skrivelse till en hovsam förklaring, att
tronföljarens tänkesätt, rådets vaksamhet och svenska fol-
kets kärlek till friheten vore tillräckligt skydd för regerings-
formen, och att ingen annan hjälp behövdes till dess upp-
rätthållande.

Så utvecklade Tessin i detta kritiska läge både fasthet och
skarpsinne vid ledningen av Sveriges politik. Klokt undvek
han allt, som kunde -:verka utmanande, men gjorde samtidigt
