RYSSLANDS FÖRBINDELSER MED SVENSKA LANDSFÖRRÄDARE. 89

vad som göras kunde för att sätta riket i försvarstillstånd.
1I Finland och Skåne arbetades på fästningsbyggnader med
så mycken fart, som tillgångarna medgåvo. Regeringen be-
hjärlade faran av att låta finnarne känna sig försvarslösa, ty
under sådana förhållanden kunde de, såsom Höpken fram-
höll, bli till den grad skrämda genom ryska truppers anryckande
mot gränsen, att de utan motstånd underkastade sig fienden
för att slippa krigets fasor. De finska riksdagsmännen hade
också i många år framhållit vikten av att Finland försåges
med en kraftig fästning. Svenska regeringen ville nu låta
Ryssland förstå, att man ej ärnade med korslagda armar lämna
Finland att bero av grannens nåd och onåd. Till Finlands värn
och till skydd för Sveriges huvudstad mot en rysk påhälsning
började den snillrike artilleriofficeren Augustin Ehrensvärd
år 1747 att på skären utanför Hälsingfors bygga en stark
sjöfästning och flottstation, som fick det stolta namnet
Sveaborg. Om detta fäste yttrade Ehrensvärd själv:
»Naturen har vid Sveaborg gjort allt utom murarna.»

Kapten Tersmeden, som var chef för ett ditkommenderat
båtsmanskompani, ger oss en bild av Ehrensvärd och hans
officerare mitt uppe i arbetet. »Det roade mig se», säger
han, »huru liten ceremoni Ehrensvärd och hans arbetsoffi-
cerare iakttogo att äta hos kommenderande generalen. Ty
både han och de voro opudrade, klädda i vardags simpla
kläder, ullstrumpor och stövlarna hängandes ned på hasorna,
slokiga hattar, utan manschetter och med en lång åttakantig
käpp i hand, varpå aln och tumtal voro utmärkta. De sågo
ut som murargesäller, den ena grå, den andra grön, den tredje
blå o0. s. v., men alla togo glada och muntra till bästa.»

För att förebygga ett upprepande av de förfärliga härj-
ningarna under stora ofredens dagar läto ständerna bygga
en skärgårdsflotta, bestående av lättare fartyg än örlogs-
flottan. Den var avsedd att samverka med lanttrupperna
till kustens försvar. Men dessa storartade arbeten kostade
dryga pengar. Och de finska regementena, vilka år efter år
fingo arbeta på fästningsverken, betungades ej mindre än
själva landet, som behövde manskapets biträde vid jord-
bruket. Därför blevo de finska trupperna avlösta av sven-
ska. — I Skåne var Landskrona avsett att bli kärnpunk-
ten för det fasta försvaret.
