RYSSLANDS FÖRBINDELSER MED SVENSKA LANDSFÖRRÄDARE. 95

för att lugna den; man vakar över alla kvarter. Upplands
regemente är i antågande. Borgerskapet är till häst. Varje
general och varje överste hava sina poster, och vi leva som
under ctt belägringstillstånd.»

Tre dagar senare tillägger han: »Över stadens säkerhet va-
kar folket med uppbyggligt och sällsynt nit. Ingen, ända till
det minsta barn, som ej gör vaktrund med käpp i handen. Dess-
utom anlände i går aftons 600 man av Upplands regemente.
Ingen går förbi på gatorna utan att bliva anhållen och under-
sökt av det lägre folket. Därav inträffar till och med händel-
ser, som skola komma dig att skratta, när man får tid där-
till. Till exempel: lille Falkenberg i kansliet blev för 5 eller
6 dagar sedan anhållen av några gummor. Då de undersökte
hans fickor, stötte de på en flaska eau de Lavande. ”Ahal
— ropade käringen — ”lukta, morl Det är förskräckligt!
Det är till att förpesta staden! Och för att bränna upp den
ovanpå; ty det är så starkt... Rör icke vid den! Aha! Vem
är Ni, min vän? — ”Konungens kammarherre.” — ”Kammar-
herre? Så mycket värrel Helvetes brand! Se bara vilka
missfoster hovet föder i sitt skötel”

Man fortsätter undersökningen. Man finner hans snus-
dosa, fylld med snus. ”Håll, se här något helt annat! Krut i
originall Vilken styggelsel Vänta, du luktar av luntan! Du
skall varda bränd, min vän!

Med ett ord: utan en officers bistånd hade vår stackars
baron Falkenberg blivit släpad i häkte.

Man förde slutligen till oss — jag säger ”oss', ty första under-
sökningen började vid kanslirätt — man förde således till
oss bland minst 300 personer en stackars karl, tämligen väl
klädd. Man frågade tvenne bussar, som höllo honom i kra-
gen, vad han gjort. ”Ingenting, såvitt vi känna.” — Varför
ha'n I då tagit honom i förvar? — ”Därför att han har den
gemenaste uppsyn, vi någonsin sett.”

En annan karl blev anhållen på morgonstunden, emedan han
bar en röd rock, och eftermiddagen, för det att hans rock
var grön.

Man måste sätta en gräns för detta nit, som synes slutligen
kunna bli vådligt.»
