96 HATTARNE SOM FÖRSVARARE AV VÅRT OBEROENDE.

Flere månader efteråt levde stockholmarne i sådan spän-
ning, att man genast slog alarm och klämtade, bara det brann
i en vedstapel. Ja, som Tessin skriver: »Numera skulle man
klämta för en lyseld på havet.»

Tessin var liksom så många andra övertygad om att mord-
brandsanläggningarna stodo i samband med de ryska stämp-
lingar, som upptäckts tidigare på våren, så mycket mera
som flottan och dess förråd tre gånger varit hotade av elden
och endast med yttersta ansträngningar kunnat räddas. Samma
uppfattning hyste drottningen. »Sådana attentat anstå bar-
bariska nationer, och utan att vara spåman är det lätt att
känna igen upphovsmannen. Gud give, att vi en dag finge
hämnas med svärdet i handb utbrister hon i ett brev till sin
moder. Och litet senare säger hon rent ut i ett brev till sin
bror, att det är Ryssland, som genom förrädare stuckit huvud-
staden i brand, då det ej vågat sig på ett öppet anfall. Miss-
tankarna delades också av hennes bror: »Man ser blott allt-
för väl, varifrån detta svarta och avskyvärda streck härleder
sig», skrev Fredrik den store vid denna tid till sin minister
i Stockholm.

Litteratur: Förblindelse (Meddelanden n:r 18 från Föreningen för
Stockholms fasta försvar).

Harald Hjärne, Storpolitiska villobilder från fri-
hetstiden (Nordisk tidskrift för år 1896).

[D. T. J. Petrje[lli], Huru kom Sveaborg att anläg-
gas? (Krigsvetenskapsakademiens tidskrift för år
1896).

C. Fr. Wern, Minnesteckning öfver Augustin Ehren-
svärd.

Magnus Jakob Crusenstolpe, Portefeuille: del V;
häft. 1 rdr 12 sk. beo.

Gunnar Carlquist, Carl Fredrik Scheffer och Sveriges
politiska förbindelser med Danmark åren 1752—1765.

Karl Gustav Tessin i sin glans.

ungdomlig hetsighet var med om att föra Sverige in på
de krigiska äventyrens bana. Genom motgångar och
svårigheter, som därav följde, mognade han och blev en stats-
man med ansvarskänsla. Men någon stor statsman vart Tessin

VI ha följt Tessins utveckling från de dagar, då han i
