98 HATTARNE SOM FÖRSVARARE AV VÅRT OBEROENDE.

icke. Därtill var han för hetlevrad, trodde alltför lätt, vad
han ville tro, och var alltför begiven på teatraliska effekter.
Betecknande för mannens läggning är en anekdot från hans
ambassad till Berlin för att avhämta Lovisa Ulrika. Vid
den middag, som hölls på slottet i anledning av prinsessans
förmälning, var han iförd en dräkt, så kostbar, att den
väckte allas beundran. Det blev därför stor uppståndelse,
när en page råkade spilla vin på den fina kostymen. Karl
Gustav Tessin var dock situationen vuxen: med ett full-
ändat världsmannaleende på läpparna reser han sig upp
från bordet under ursäkter för att han måste lämna fest-
måltiden. Men om en stund träder han in i salen igen,
iförd en ännu mycket skönare och dyrbarare skrud. —
Malicen påstår, att olyckshändelsen vid bordet var på för-
hand avlalad mellan honom och pagen.

Tessin var frihetstidens Magnus De la Gardie, en lika ly-
sande världsman som denne, med samma varma intresse för
konst och vetenskap, vilka han både ägnade sig åt själv och
frikostigt understödde. Det var han, som grundade Akade-
mien för de fria konsterna: Som vältalare var han
en av tidens yppersta. Han var, som danske ministern kon-
staterar, född därtill: »Han behöver endast låta höra sig
för att draga allas sinnen och röster på sin sida.» Hans be-
gåvning på detta fält var skolad efter de bästa franska före-
bilder, vilkas inflytande också röjer sig i en brevstil, som för-
mådde ge en pikant anstrykning t. o. m. åt de mest triviala
vardagligheter. För hans kvicka och begåvade maka, Ulla
Sparre, Erik Sparres dotter, var det högtidsstunder, då hon
fick samla släkten omkring sig och läsa upp sin makes senaste
spirituella epistel från Wien eller Paris, kryddad som den var
av den elegante världsmannens lätt ironiska ton. Det var
ett nöje, som ingen ville gå miste om.

Vid Frankrikes hov med dess bländande prakt, i Paris'
eleganta salonger hade Karl Gustav Tessin fått sin utbildning
och levat med som en äkta fransman. I sitt hemland utbredde
han en kärlek till allt franskt, som sträckte sig från poli-
tiken och vitterheten ända till kökets anrättningar. Hans
frackar och hans peruker, hans kuskar och hans vagnar
studerades av alla svenska grevar och friherrar, som ville vara
moderna, och efterapades så långt tillgångarna räckte.
