TRONSKIFTET 1751. 123

ju i grund och botten ingenting så värst märkvärdigt i
detta.

För rococons människor blev själva älskogen en lek,
hetsig men utan sglöd, en intrigkomedi, som de spelade
om och om igen efter samma regler. Ett tragiskt kär-
leksöde med krossade hjärtan skulle här verka som pa-
rodi. Trånad, blyghet och suckar passa ej in i pjäsen,
och inga hjärtesår bli följden av detta slags erotik. Det
hela är blott ett raffinerat koketteri. Och målet för den
manliga parten är icke minst att vinna en don Juans gloria.

Den tidens sköna kvinnor och förnäma herrar blevo för-
evigade av den berömde pastellmålaren Gustav Lund-
berg, en av de många begåvade svenskar, som hade Karl
Gustav Tessin till vän och gynnare. Lätt och luftigt »som
stoftet på fjärilens vingar» fäste han med sina färgkritor
de läckra färgerna på papperet, och tack vare honom se vi
än i dag rococotidens människor le mot oss skälmaktigt
livsglada eller förnämt nedlåtande.

Vid Lovisa Ulrikas hov tillkom i slutet av 1750-talet ett
exotiskt inslag, som väckte mycket uppseende här i höga
Norden. Det var negerpojken Badin,! »morianen», såsom han
kallas av Crusenstolpe, som genom sin historiska roman med
samma namn givit honom ett rykte långt större, än hans
personlighet förtjänar. Han skall ha varit född omkring 1747
på den dansk-västindiska ön S:t Croix — enligt en annan
uppgift i Afrika. Till Europa blev han förd av Ostindie-
fararen och reseskildraren kapten Ekeberg, en av sin tids
skickligaste sjömän, och skänkt till Lovisa Ulrika.

Drottningen skall ha velat på honom experimentera med
Rousseaus uppfostringsprinciper och låtit honom växa upp
i samma frihet som ett naturbarn. Men på det viset blev den
lille hjulbente svartingen alldeles för självsvåldig för att
passa i en civiliserad omgivning.

Fredrik Sparre, den längre fram så bekante rikskanslern,
berättar: »IKronprinsen kallar han ofta ”Gustav, du skurk”,

1 Namnet, som är franskt (uttal: badång), betyder lustigkurre, upp-
tågsmakare.
