ADOLF FREDRIK FÖRSÖKER UTVIDGA KUNGAMAKTEN. 147

gång hände det, att en liten eldsvåda bröt ut på Stockholms
slott, och naturligtvis samlades en stor hop nyfikna. Genast
var drottningen eld och lågor för att hennes snälle toffelhjälte
till man skulle träda fram inför folkmassan och klaga över hur
surt ständerna gjorde livet för honom. Men konungen väg-
rade inlåta sig på ett så huvudlöst förslag. Den hetlevrade
drottningen kallade honom pultron och ville själv med den
tioårige kronprinsen gå ut till folket för att uppmana till
revolution. Endast med möda kunde hennes omgivning hålla
tillbaka den temperamentsfulla kvinnan.

En som bättre visste, hur en statsvälvning borde skötas,
var överste Hård, son till den avsatte rådsherren. Han hade
nämligen varit i holländsk krigstjänst och tagit en verksam
del i en monarkisk statsvälvning i Nederländerna. I början
av juni 1756 utarbetade han ett revolutionsförslag, som gick
ut på att för hovets räkning värva anhängare bland Stock-
holms soldater, sjömän och arbetare. Planen var, att dessa
en natt skulle samlas och under några pålitliga officerares
ledning ställa till upplopp, besätta alla viktigare platser i
huvudstaden samt fängsla rådets och ständernas främste
män. Sedan borde konungen sammankalla en ny riksdag och
förmå denna att ge honom större makt.

Flere personer voro sysselsatta med att värva folk för pla-
nen, särskilt bland menige man vid gardet och artilleriet,
vilket var lättare på den tiden, då manskapet icke bodde i
kaserner utan var inkvarterat här och där i staden. Bland
de ivrigast verksamma voro kaptenerna Ståhlsverd och
Puke. Den senare hade dock sin kaptensgrad endast i hol-
ländsk tjänst, där han varit deltagare i samma statsvälvning
som Hård. I Sverige tjänade han såsom underofficer vid
arlilleriet. Ej att undra på att han kände sig missnöjd, och
hans förbittring riktade sig isynnerhet mot artilleriets chef,
Augustin Ehrensvärd, som icke befordrat honom. För att
komma sig upp och få hämnd var han redo till nästan vilket
vågspel som helst.

Ledningen av anordningarna handhades vid Hårds sida
av en medlem av rikets högsta ätt, överstelöjtnant Erik
Brahe och hovmarskalken Gustav Jakob Horn. Brahe
åtog sig bland annat att anskaffa skarpa skott åt manskapet
och reste för detta ändamål ut till sin egendom Rydboholm,
