156 HOVPARTIETS REVOLUTIONSFÖRSÖK.

Prästerskapet sade sig ha »med största grämelse förnummit,
att tankarne om upprors anställande haft sin första upprin-
nelse ifrån Eders kongl. Maj:t». Drottningen — hette det
vidare — hade brutit »de heligaste förbindelser av ed och sam-
vete, vilket Gud flerestädes i sitt ord hotat på det svåraste
sätt hämnas. Då andre därtill uppretas, kommer jämväl
deras synd på anstiftarens huvud; ävensom de nyligen av-
livades blod ropar över dem, som varit anledning och orsak
till deras brott. Den Högste har förlänat Eders kongl. Maj:t
många höga egenskaper, högt förstånd och vitter kunskap.
Han inplante i Eders kongl. Maj:ts hjärta, att Herrans fruk-
tan är den enda sanna visheten, och att fly det onda, det är
förståndighetl»

Ej nog med att den högdragna Lovisa Ulrika måste
höra på, när denna straffpredikan förelästes för henne i
konungens närvaro; hon måste också helt snällt avge föl-
jande skriftliga svar: »Jag kan intet annat än med särdeles
nöje(!) upptaga Herr Ärkebiskopens samt det vördiga präste-
ståndets nit för Guds ära och mogna föreställningar(!), län-
dande till mitt och rikets väl, varjämte jag nu och framdeles
betygar ett särdeles misshag för alla sådana anlagda och nu
sist genom Guds nåd upptäckte skadeliga stämplingar.»

Lovisa Ulrika hade ej annat att göra än taga skeden i
vackra hand, om hon ej ville bli hemskickad till Berlin —
ty därom hade varit tal bland ständerna.

Enligt sina egna dagboksanteckningar lät drottningen dock
vid detta tillfälle icke synbart imponera på sig. Hon »hade.,
skriver hon, » sin contenance! all den köld och i sina ögon
allt det förakt, som någonsin i en demonstration sättas kan».
Det måtte dock icke ha märkts av dem, för vilka föraktet
var avsett, ty i biskop Troilius” redogörelse inför präste-
ståndet för beskickningen heter det, att för människors
ögon var Hennes Majestäts uppförande vid detta tillfälle
sådant, som någonsin kunnat önskas — huru hjärtat varit
beskaffat, var Gud allena bekant. Dock ville man förmoda
det bästa.s

För konungen gällde det hans krona. Men ständerna nöjde
sig med att skriftligen tillställa även honom en skarp varning.

1 Hållning.
