174 HATTARNES ARBETE FÖR SVERIGES VÄLSTÅND.

Efter detta misslyckade försök hittade ständerna på att
uppmana varje socken i riket att å egen bekostnad skicka
några kvinnor till närmaste stad för att lära sig spinna och
sedan i sin tur lära ut konsten i de olika byarna. Men detta
försök till lindrigt tvång gjorde blott folk ännu mera obe-
nägna för garnspinningen. Genom vederbörandes försök att
tvinga krögerskor och månglerskor därtill hade denna bi-
näring rent av blivit föraktlig och ansågs som »en osnygg
hantering», isynnerhet som den betalade sig dåligt. Veder-
börande fingo alltså lägga an på att utvidga spinnhusens
leveransförmåga.

För finare spånad fanns det däremot större intresse ute
i bygderna, därför att den betalade sig bättre. Därav be-
gagnade sig vederbörande och lyckades småningom intressera
allmogen för spinnskolor, där detta slags spånadsarbete
utlärdes. Resultatet visade sig också i en ökad produk-
tion av finare garn.

Även barnhusbarn skulle lära sig spinna, »på det de seder-
mera måge kunna sättas till manufakturierne» — heter det
i 1739 års manufakturprivilegier.

Att skaffa tjänlig ull till garnspånaden visade sig ej heller
så lätt, ty flere länder hade för att gynna sina egna fabriker
antingen förbjudit utförsel därav eller belagt varan med hög
exporttull. För att fylla bristen hade Jonas Alströmer in-
fört spanska, engelska och holsteinska får och även inför-
skrivit utländska fåraherdar eller »schäffrars, som skulle
undervisa allmogen i en rationell fårskötsel. För somliga
trakter tillsattes »provinsialschäffrars att hålla uppsikt över
fåraveln inom landskapet. I 1741 års »förordning angå-
ende vwisse premier på fullgoda fårs bestämdes bland an-
nat:

1) »Alle så krono- som skatte- och frälse-bönder, klockare
på landet, torpare, soldater, båtsmän, saltpetersjudare,
mjölnare, socknehantverkare, fiskare i skärgårdarne och
deras änkor, vilka sig förskaffa goda får av engelsk eller
spansk art, skola hava att årligen undfå premium av 1
daler s. m. för varje gumse av ovannämnda slag, som är vit
till färgen och fullkomlig god till avel, och 16 öre s. m. för
vart gumse- eller tackelamb av lika god art, det året som
