182 HATTARNES ARBETE FÖR SVERIGES VÄLSTÅND.

nordiska krigets slut varit kännbar kolbrist. Då var det näm-
ligen stark efterfrågan på trävirke för uppbyggande av de
städer och byggnader, som ryssarne bränt, och till följd
därav slog sig allmogen i stor skala på att såga bräder,
vilket lönade sig mycket bättre än kolning. Det fanns
trakter i Norrland, där sågverksanläggningarna under de
två närmaste årtiondena efter kriget mer än tredubblades
i antal.

Bruksägarne förde därför en het kamp mot »det överdådiga
brädsågandet» och försökte förmå regeringen till alla möjliga
inskränkningar och förbud. Så fick t. ex. Lögdö järnverk
i Ångermanland till stånd ett förbud mot alla sågverk på
två mils omkrets kring bruket.

Efter hand som det mest trängande behovet av trävaror
fyllts, blev allmogen dock av sig själv mera villig att kola
åt bruken. Ofta hör man emellertid bruksägare och berg-
mästare fortfarande i inlagor till Kungl. Maj:t klaga över
»allmogens släta hushållning med skogen» i allmänhet, över
sett omåtteligt sågande, överflödigt och ovarsamt svedjande,
barklöp! för boskap och kreatur av trettio och fyrtio års
gamla furuträd, tjänliga till spiror och ämnen till storvirke,
björkars större eller mindre nederfällande till näver- och löv-
tägt». Sedan fingo dessa träd ligga i skogen och ruttna ned.
Ja, en bergmästare anklagar i en skrivelse till bergskollegium
år 1741 allmogen i Ångermanland för att med vett och vilja
släppa skogseld lös för att få bättre bete. Han hade
själv vid sådana eldsvådor bevittnat, hur allmogen saknade
sall åhåga att utsläcka». På avlägsnare platser, där krono-
betjäningen ingenting vetat om, hade det ibland fått brinna
»flere dagar, ja veckor och törhända månader å rad», till
dess elden hejdades av något vattendrag eller släcktes av
regn. Det var »obeskriveligtov, hur mycken skön och vacker
skog som härigenom förötts.

En annan åsikt om orsakerna till skogsskövlingen hade
riksdagsmannen för Sundsvalls stad år 1752. Han represen-
terade naturligtvis sågverksintresset och hävdade en upp-
fattning, vilken överensstämde med vår tids, »att tallskogen
bör nyttjas, när den är mogen; och det sker, när den kan till

1 Barkning av växande träd.
