198 HATTARNES ARBETE FÖR SVERIGES VÄLSTÅND.

Lurendrejerierna

hade länge vållat regering och ständer mycket bekymmer.
De måste väl också betecknas som ett oundvikligt ont, så
länge den inhemska industrin ännu icke kunde fylla ens de
mest anspråkslösa fordringar men utländska varor voro be-
lagda med införselförbud eller oerhört dryga tullavgifter.

I det längsta ville man intala sig, att man genom stränga
lagbud skulle kunna skrämma smugglarne ifrån »en så lider-
lig födekrok». Intet straff borde vara för strängt för »en last,
som på vederstyggligt sätt försnillade kronans inkomster
och betog många tusenden deras bröd».

Enligt 1739 års »förordning mot lurendrägerier» bestod
straffet för första resan smuggleri av tullpliktiga varor i
varans förlust och böter med tre gånger dess värde samt för-
lust av borgerlig rätt och näring, tjänst eller ämbete. Var
smugglaren bonde, måste han gå från gård och grund. Andra
gången en person beslogs med smuggling, ökades straffet
med ärelöshet, och tredje gången med schavottering samt
livstids straffarbete i kronans slott eller smedja. Gällde
smuggleriet sådana varor, som voro till införsel förbjudna,
skulle den skyldige första gången stånda dubbel tjuvsrätt
och redan andra gången sändas till fästning eller smedja
på straffarbete. År 1753 skärptes straffet för denna förbry-
telse med spöslitning eller fängelse vid vatten och bröd för
den som ej förmådde betala böter, och i alla händelser dess-
utom till ett eller flere års straffarbete på fästning eller spinn-
hus.

Det visade sig emellertid nu som alltid, att ett straff, som
för allmänna rättsmedvetandet kännes för hårt, förfelar sitt
ändamål. Litet var gick hellre miste om den vinst, som till-
erkändes beslagtagaren, än han »åsamkade sig lurendrägarens
och hans familjs frätande suckar och oroades av ömt med-
lidande över mans, hustrus och barns oupprätteliga för-
därvs. Under sådana förhållanden fann 1756 års riksdag det
rådligare att avskaffa vanfrejds- och kroppsstraffet men i
stället »låta lurendrägaren känna en lindrig och måttlig
näpst jämte det, att han gick smuggelgodset förlustigt. Alilt-
