OLOF DALIN. 231

som kallades kapson, och då måtte Grållen hålla här, allt
efter som Frej ville. Han gick då sedig, stackare, som ett
lamm, fast han var hurtig som ett lejon. Frej var god hus-
hållare och tålte intet tramp i gräsvallen. Grållen fick därföre
intet frihet att gå och gona! sig, var han ville. Hans foder
blev honom riktigt utmätt, intet mer och intet mindre. Därav
hade han dock god trevnad och beviste, huru hälsosamt det
är att leva i ordning.

Frej lämnade Grållen åt sin son, den modige Härkuller,
som så vida är känd i alla härader. Det var en kämpe till
att rida! Han ärnade först rida dust med Holger på Ön,
som han fick se till häst. Men i detsamma fick han höra,
att en farlig hop boskap och småkreatur voro inkomne i
ärtåkrarna på andra sidan ån från Holmgårdshagen.? Han
sam med Grållen över och lät köra ut dem eller ta dem i
hus. Han red obeskrivligt och otroligt. Sällan lät han upp
någon grind: det gick över i första språng eller ock grin-
den omkull, och ingen gärdsgård var så hög, att ju Grållen
såg honom under sina fötter.

Härkullers frände red på Vallacken. Han sade en gång
till Härkuller: ”Holla, frände, intet så ivrigt! Låt oss försöka,
vem som sitter bäst i sadlen!' — ”Må göra!, sade Härkuller.
De togo varannan i hand och redo. De voro armstarke bägge,
men huru det bar till, så red Härkuller så vasst, att Vallacken
blev bakom, och ryttaren släpade han efter sig, tills han damp
i backen. Han gav då Vallacken en annan ryttare, och frän-
den måste rida på sin gamla Snopp, fast han sedan, då Här-
kuller var borta, lurade sig till Vallacken igen. Man kan döma,
huru behjärtad Härkuller var, när han för att råka Pelle i
Holmgård, som hade gjort åverkan på hans skog, red in på
sena kvällen i de tjockaste Holmgårdskärren bland värsta
hängfly och bottenlös gyttja, så att Grållen ofta satt i moraset
under buken. Det är sant, att han en gång så när hade sjunkit
ned över bringan, men ryttaren var käck och kampen hurtig,
så att de kommo lyckligen på torra landet in i Portängen.?

Andra öden, andra farligheterl Härkuller måste bli där
över hela natten i månskenet, ty han fastnade åter i den djupa
kvicksand, som dolde sig i Portbäcken. Hans folk begynte

! »Gotta sigs, må gott. — ? Ryssland. — ? Turkiet.
