SDYGDENS SÅNGARE.d 269

var gosse gjorde sin skyldighet, men särdeles utmärktes
pukeslagaren på 9:e året, vilken med sina viga rörelser gjorde
mångom nöje.

Klockan 3 eftermiddagen ringdes åter med stora klockan,
då processionen skedde som om förmiddagen; och fortsatte
Noach Norggren den påbegynte fröjden med ett tal av fran-
syska verser, dem lilla autoren! budit till sätta i den smak
som de äldres herdekväden. Talet hade i sig inflätat tvenne
stycken av musique, den förra regelbunden, den andra skedde
mera rude,? att enär talet föll om Gustav den Förstas höga
härkomst, befallte oratoren? dem av herdarne, som voro på
andra läktaren, att kväda om denna stammen, vilket strax
skedde på säckpipa, valthorn, som stämde med trumma, små
flöjter och rörpipor.

Till slut släpptes neder på gröna kojan, vid omrörandet av
vår Stora Kungs många välgärningar emot fäderneslandet,
en väl ritad sten av svensk marmor med kongl. krona och
lövverk, havande fransysk inskription, varpå åter hördes
musiquen vid utgången.

Den benägenhet, stadsens ogifte fruntimmer visat, att var
klädde en skolepilt, vittnar nogsamt, med vad fägnad det ädla
könet deltagit i dessa menlösa nöjen; men besynnerligen för-
tjänte oratorernes klädedräkt uppmärksamhet.

Ifrån skolan begåvo sig åskådarne av akterne till stadsens
stora rådstugusal, där allt fants tillagat, som kunde veder-
kväcka och förlänga högtiden. Schol&ebarnen gingo dit upp
parvis med klingande spel och blevo undfägnade. Härpå
begyntes dans, som under allmän glädje till klockan 1 om
natten fortsattes.»

»Dygdens sångare.

ET var en dag hos fru Nordenflycht. Unge Gyllen-
Dborg hade just läst upp sitt poem »Människans nö-
jem, då skaldinnan i sin förtjusning utropade: »Grev
Gyllenborg! Ni är poet. Tänk ej att bliva något annat —
Ni blir det aldrig! Grev Creutz gör snarare lycka i världen.

1 Författaren. — ? Okonstlad. — ? Talaren,
