EMANUEL SVEDENBORG. 289

planeterna en gång lösryckts från solen, en tanke som an-
nars tillskrives Kant och Laplace.

Svedenborg var en vetenskapernas siare. Men han var
därjämte ett praktiskt snille. Bland annat framställde
han förslaget att i mynt, mått och vikt införa decimal-
räkning för att »lätta alla räkenskaper och undvika de be-
svärliga bråkem». Men hans samtid förstod ej att uppskatta
denna tidsbesparande framtidstanke. Den behövde mer
än ett århundrade för att mogna.

För den stora allmänheten är detta vetenskapliga snille
mest känt såsom andeskådare och religiös siare.

Det finns många berörelsepunkter mellan andeskådaren
Emanuel Svedenborg och hans fromme fader, som också
kände sig ständigt vara omgiven av onda andar, mot vilka han
skyddades av en god ängel vid sin sida. Redan som barn
hade ju biskop Svedberg syner, och allt vad övertro heter
hade i honom en tacksam och intresserad åhörare. I den
trevna biskopsgården i Brunsbo kände sig alla stå under
»helga änglars vakt, Hit kommo besatta och tungomåls-
talande kvinnor för att bli botade, och så fort man i stiftet
sporde något satans verk, tillkallade man den gamle bispen,
som genom böner, handpåläggning och andra dylika medel
utdrev djävulen eller botade de besatta.

Det var i en sådan omgivning, som Emanuel Svedenborg
växle upp. Den lilles sinne var fyllt av tankar på Gud och
de himmeilska tingen, och hans föräldrar menade, att änglar
talade genom honom. Stundom föll han i ett tillstånd av
stilla hänryckning, så djup och innerlig, att själva andhämt-
ningen nästan upphörde. Då kände han sig genomstrålad
av ett inre ljus, och då såg han syner ur andevärlden.

Men i olikhet mot sin fader, den kärnsunt trygge präst-
mannen, kan han i längden ej slå sig till ro med att detta
är Guds nåd, som så uppenbarar sig; han vwill förklara allt
detta övernaturliga, som han upplevat, och som han hör
talas om därhemma. Han börjar med att vända sig till de
vetenskaper, som synas honom säkrast i sina resultat, till
matemaliken, mekaniken och astronomin, och hoppas där
finna förklaringen på världens uppkomst och tillvarons
gåtor. Han börjar i Uppsala och fortsätter i England, som
då var den moderna naturvetenskapens högsäte.
