EMANUEL SVEDENBORG. 295

Från Gud själv får Svedenborg nu lösning på det problem,
som han så länge grubblat över, frågan om sambandet mel-
lan kropp och själ. För honom ter sig kroppen nu som en
andens skuggbild. Över huvud taget blir för Svedenborg
varje jordiskt ting en skuggbild av ett andligt föremål, och
detta är i sin tur en avbild av ett gudomligt ting. Detta är
innehållet i Svedenborgs berömda lära om korrespon-
densen, överensstämmelsen mellan naturliga, andliga och
gudomliga ting. Därför kan man också, menar han, från
de lägre, naturliga tingen leda sig fram till de högre.

Hela vår yttre, synliga värld är endast en symbol av den
andliga. Frågan blir blott, hur vi skola tolka dessa sym-
boler. Före syndafloden voro människorna »av en så him-
melsk sinnesart,;, att de tänkte ej blott naturligt utan också
andligt om allt vad de sågo på jorden. De kunde »tala med
himmelens änglar förmedelst korrespondenser,. Emellertid
började denna lära hos judarne övergå till avguderi och
trolldom och gick därför genom Guds vwvilja förlorad. Nu
hade Svedenborg genom Guds nåd blivit utsedd att åter
uppenbara korrespondensläran för människorna.

Själva andevärlden, den högsta världen, är för Svedenborg
ett fullkomligt motstycke till vår värld. Där finnas himlar
och himlakroppar liksom i vår värld, där äro vattendrag,
djur och växter, motsvarande dem som finnas hos oss, ehuru
av ädlare slag. De jordiska tingen bli för honom symboler
för ett högre liv. I allt, som sker här i världen, spårar han
därför något betydelsefullt. Varje jordiskt föremål, varje
händelse, varje ord, som talas, får för honom en mystisk
undermening, som dock endast den invigde kan förstå.
Honom är det givet att med sin blick genomtränga de jor-
diska tingen och händelserna och skåda in i andevärlden.
Den värld, vi människor vandra i, är blott en värld av skug-
gor, avbilder och liknelser. Den som ej kan tyda dem, vand-
rar där som en blind. Åt förklaringen av dessa jordelivets
symboler för andevärlden ägnar Svedenborg nu sitt åter-
stående liv. Han känner sig ha fått den missionen att stifta
en ny religion.

Enligt Svedenborg står människan, utan att hon anar
det, genom änglar, goda och onda, i förbindelse med ande-
världen. Det är dessa andar, som ge upphov till olika slag
