296 EN STORHETSTID FÖR VÅR ANDLIGA KULTUR.

av själsligt och andligt befinnande, till illamående och sjuk-
domar. De onda andarna taga nämligen sin boning i olika
kroppsdelar och kunna där förorsaka lidande och plågor.
Så få vi t. ex. höra, hurusom en ande, som i livet varit äk-
tenskapsbrytare, efter döden uppenbarat sig under Sveden-
borgs fötter och skaffat honom värk i en tå. Även de mest
triviala upplevelser härleder Svedenborg från andarnas
verksamhet. De onda andarna kunna spela honom oväntade
spratt i hans måltider. De komma socker att smaka såsom
salt. Men å andra sidan vaka de goda andarna omsorgsfullt
över att han ej föräter sig.

Om de onda andarnas frestelser berättar Svedenborgs
förtrogne vän Robsahm, som var kamrer i riksens ständers
bank, att Svedenborg »ofta om nätterna i sitt rum talte
högt och ivrades, då de onda andar voro hos honomv. UPpp-
giften har han från andeskådarens »beskedeliga tjänstefolk»,
en gammal trädgårdsmästare och hans hustru, vilka skötte
Svedenborgs hem vid Hornsgatan. Ibland hade det gamla
paret under dylika anfäktningar hört honom gråtande med
hög röst anropa Gud om hjälp och nåd.

Den genomgripande förändringen i Svedenborgs själsliv
återspeglar sig även i hans stil. Den hade fordom varit den
exakte vetenskapsmannens. Nu får den en fantasiens glöd,
som om den flutit ur en helt annan penna. Hans skild-
ringar av helvetet ha ofta över sig något demoniskt och
fasaväckande, vittnande om en mäktig diktarfantasi. De
fördömda leva där i stank och smuts. De ha svarta, ludna
ansikten, fulla av blemmor, ådersvulster och sår. De finna
sin högsta lust i att pina och plåga varandra, att jaga var-
andra som vilda djur i skumma skogar. Deras straff består
i själva omåttligheten av deras begär, vilka aldrig riktigt
kunna tillfredsställas. Se äktenskapsbrytarne, hur de i hel-
vetet mottagas av fagra sirener!l Men i det ögonblick, då
de vilja omfamna dem, visa sig de sköna kvinnogestalterna
såsom svarta vidunder. De osedliga få en torr, rosslande
röst, deras kläder äro trasiga, deras gång krökt och lutande.
Till sist mista de varje förmåga till könsliv och betagas av
leda för könet.

Lika egenartad är Svedenborgs beskrivning på de saligas
boningar. Den himmelska saligheten består för honom ej i
