KARL VON LINNÉ. 321

De fem sista milen, från Granön till Lycksele, roddes Lin-
n&eus uppför Ume älv i lappbåt, en s. k. håp, genom en stor-
slagen natur med grönskande björkar och rik blomsterprakt.
Han fick se trakter med de skönaste timmerträd och undrade,
om man ej skulle kunna draga någon nytta av dessa omät-
liga skogar i stället för att låta dem ruttna ner.

Efter tre mils färd kom han till några forsar. Då tar rod-
daren bara håpen över huvudet och »springer så med den
över berg och dalar, att raggen knappt honom följa skulle».

LIIL VT T

A

Lappen med sin håp över huvudet, tecknad av Linn&us.

På aftonen den 30 maj anlände den unge resenären till
Lycksele, där han rönte ett vänligt mottagande av kyrko-
herden och hans fru. Följande dag, som var pingstdagen,
bevistade han gudstjänsten i kyrkan, vilken »var träffel,
miserabel, av trä — så att då det regnar, bliver man helt
våt — lik en lada, med bänkar så låga, att man måtte bliva
krumpem. Den dagen »var ingen lapp vid kyrkan, emedan
gäddan lekte som bäst, vilket är deras skördo. Men till bön-
dagen den 7 juni voro de att förvänta dit i stor mängd,
emedan de eljes måste böta 10 daler s. m. och dessutom
tre söndagar stå kyrkplikt.- Ej underligt därför, »att de
