340 EN STORHETSTID FÖR VÅR ANDLIGA KULTUR.

och fränder i trakten. Den 15 april sade Linn&us återigen
farväl till »sitt ljuva hem. Då man reste från Stenbrohult,
var vädret härligt; rågen höll på gå upp, björken slå ut
sina löv och skogarna klinga som ett paradis av fåglar.»

I Hälsingör gingo de bägge reskamraterna ombord på
Liäöbeckerfartyget »Den resande Tobiass, som förde dem till
Trawemiände, varifrån de foro i vagn till Läbeck. »Här var
den härligaste sommanr, skriver Linn&eus hänryckt. »Lan-
det var som ett paradis.» Med en postdiligens, dragen av
sex stora hästar, foro de resande vidare till Hamburg. På
vägen hände ett litet äventyr. Kusken hade nämligen råkat
sköra med vagnen jämte en åker något när, och häröver
förbittrades en bonde så, att han ville slå körsvennen och
taga ifrån honom en av hästarna. Då grälet pågått en stund,
bad Linn&eus bonden »söka kusken med lag och ej uppehålla
posten. Straxt kom han åt mig», säger han, »med yxan och
rött ansikte. Jag hade kommit ihop med honom, om ej mitt
sällskap hindrat mig.»

I »den härliga staden Hamburg» stannade våra resenärer
i nära tre veckor. »Här förnöjde sig Linne&us hela tiden och
besåg de vackre trädgårdar, med vad mera som var märk-
värdigt.» Man försummade ej att tillika taga i skärskådande
stadens övriga sevärdheter, såsom börsen och de judiska
synagogorna. För judarne intresserade sig Linneus särskilt.
»De hade alla», skriver han, »skägg, som dock var rakat,
att det gick allenast med en smal ram upp åt örat och en
tapp under nedersta läppen. På hakan var det likt lapp-
skägg. Allas hår var becksvart, skägget rätt svart eller illne
rött, ögon brune. Rabbiner, deras präster, gingo alla med
kappor och kragar, helt lika våra präster i bondeförsam-
lingarna.»

Han var också inne i judarnes synagogor: »Alla judarne
hade hebreiska böcker, i vilka de läste. Fram vid altaret,
på vilket den stora ljusestaken med 7 delar stod, rökte lampa
och ett ljus som brann. Prästen sjöng ganska väl, drillande
höll fingrarne i örat, stampade på den ena och andra foten,
som hade han vwvarit pissträngd. Så gjorde ock alla judar,
som läste.»

På vägen ut till den närbelägna staden Altona lågo en
mängd »horhus, i vilka fioler, oboer, dulcianer, trumpeter,
