KARL VON LINNÉ. 345

om växternas och djurens liv, hur många gamla felaktig-
heter har han ej rensat bort, hur många ofullständiga upp-
gifter har han ej kompletterat! Genom sina egna iaktta-
gelser i naturens värld har han bragt klarhet över sådana
i växternas liv djupt ingripande företeelser som befrukt-
ningen, fröspridningen, växternas sömn, blommornas skydds-
medel mot fiender och mot ogynnsam väderlek.

Lika ingripande betydelse har hans verksamhet haft för
zoologins vetenskap. Det må blott erinras om, att det
var han, som flyttade valdjuren ur fiskarnas till däggdju-
rens klass, och att det var han, som lade tandbyggnadens
egendomligheter till grund för däggdjurens indelning.

Även geologin står i ej ringa tacksamhetsskuld till
honom, särskilt för den imponerande noggrannhet, var-
med han redogjorde för åtskilliga hithörande företeelser i
olika svenska provinser. Så uppgjorde han en i sina grund-
drag ännu korrekt förteckning över bergarternas lagring
i Kinnekulle och andra västgötaberg och drog därav med
snilleblick vittgående slutsatser.

»Linnés inlägg på de geologiska och paleontologiska om-
rådena voro av den beskaffenhet och omfattning, att de
ensamt för sig bort förskaffa honom ett ansett och aktat
vetenskapligt namm, säger en av Sveriges främste geologer
i vår tid.

Bland alla de lovord, som hördes från samtida forskare,
förtjänar anföras detta uttalande av en berömd fransk ve-
tenskapsman: »Ert namn bära vi ständigt på våra läppar.
Överallt söker man skaffa sig Edra skrifter; överallt åbe-
ropar man dem. Utan överdrift kan det sägas, att Ni för
naturvetenskapen är, vad Karl XII är för krigskonsten,
med den skillnad, att hela den botaniska världen är Er för
alla tider underdånig.»

I alla de lovord, som den unge svensken från skilda länder
fick mottaga, blandade sig blott något enstaka missljud. Ett
kom från en herre vid namn Siegesbeck, demonstrator vid
botaniska trädgården i Petersburg. År 1737 utgav han ett
arbete, vari han sökte kullkasta Linnei åsikt om stån-
dares och pistillers uppgifter och följaktligen hela hans
sexualsystem. Siegesbeck kom därvid med sådana argu-
ment, som att Gud aldrig skulle inom växtriket tillåta en
