352 EN STORHETSTID FÖR VÅR ANDLIGA KULTUR.

bidragit till att främja den naturvetenskapliga forskningen
i vårt land. Dess syfte var att utvidga och sprida kunska-
perna i matematik och naturvetenskaper, med tanke sär-
skilt på dessa vetenskapers praktiska gagn för industri och
jordbruk. Aldrig förr eller senare har det vetenskapliga in-
tresset i vårt land varit så starkt som under frihetstiden.
Men man såg vetenskapen ur nyttans synpunkt. Och
vetenskapsmännens arbete för att gagna de praktiska före-
tagen följdes med allmän spänning. Det obetydligaste ve-
tenskapliga rön, upptäckten av ett nytt färggräs, ett nytt
sätt att bereda tvål väckte hos hög och låg en hänförelse,
som i vår tid ej ens de största uppfinningar förmå framkalla.
»Mitt innersta intages av en besynnerlig fägnad över det
minsta fynd i naturens rike, och var bloddroppe spritlter
av glädje i mina ådror, när jag antingen hörer eller ser något
nytt vara på ban, varav vår hushållning kan hämta någon
hjälpreda och nytta», heter det mycket typiskt. Forskningen
i naturens rike kröntes nu med imponerande framgång, och
svenskarne visade för första gången för Europa, att de ej
voro krigiska barbarer utan ett verkligt kulturfolk. »Den
svenska äran bröt sig nya banor i tankens obesökta land.»
»;Styrkan skar sitt skägg och vettet blev en makt.»

Linnzeus blev Vetenskapsakademiens förste preses. Under
hans presidium gjordes även början till den storartade in-
stitution, som nu bär namnet Riksmuseum, därigenom att
sherr Alström den 18 augusti gav upp till akademien några
sällsamma svampar, som vuxit uti ett skepp mellan gar-
neringen och utsidan», och som »skulle förvaras här vid
akademiem, Härtill kommo snart några petrifikat från
Konstantinopel, kinesiska guldfiskar i sprit m. m. Det blev
då nödvändigt att anskaffa ett skåp till samlingarnas för-
varande, och från denna ringa början växte dessa undan
för undan ut till ett stort museum.

Linngeus lade även stor iver i dagen för att erhålla värde-
fulla uppsatser, som kunde tryckas i Vetenskapsakademiens
handlingar. Själv föregick han med gott exempel, och den
första avhandling, som ingår i denna imponerande veten-
skapliga skriftserie, var hans »Rön om växters plan-
tering, grundat på naturem. Vid presidiets nedläg-
gande höll han det sedermera så berömda talet om ”märk-
