360 EN STORHETSTID FÖR VÅR ANDLIGA KULTUR.

vetgiriga ynglingaskaror. När professuren i medicin och
botanik därstädes blev ledig, sökte och fick Linn&us denna
befattning på våren 1741. Nu hade han kommit på den
plats, som han länge önskat sig.

Innan han tillträdde sin nya lärostol, fick han emel-
lertid på uppdrag av riksens ständer resa till Öland och
Gottland för att »göra en undersökning, vad som i djur-,
växt- och mineralriket därstädes kan finnas till fädernes-
landets nytta». Särskilt borde han »1:o. göra sig underrät-
tad, om någon tillgång finnes på sådana gräs och växter,
som till färgerier tjänliga äro, samt i den händelse sådana
finnas, undervisa allmogen om deras vidare planterande,
skötsel och upphämtande, att de till färgerierna kunne bru-
kas. 2:o. Och som man även har anledning att tro, det åt-
skillige ler- och jordarter lära kunna anträffas, som till
hel- och halvporcellainer, tobakspipor, kläders valkande
m. fl. manufakturernes nödiga behov kunna brukas, så lär
doktoren därom noga underrätta och sig underrättad göra.
3:o. Vid samma tillfälle bör professoren icke utur akt låta
att tillse, huruvida de växter och naturalier, som i apoteken
brukas, men hittills varit vanliga att utifrån införas, kunna
inom riket finnas, på det allmogen om deras vidare plante-
rande och upphämtande må bliva behörigen undervist.»

Nu liksom på dalaresan skaffade sig Linn&eus sex unga
begåvade studenter som följeslagare och medarbetare, och
den 15 maj 1741 red han med sina vetgiriga ungdomar ut
från Stockholm, ut i Guds fria natur.

»Våren var nw, skriver Linn&eus, så vida kommen, att
lönnen utslagit sina blommor men ej blad, att björken ny-
ligen utspruckit och blommade som bäst. Alens stiplar voro
nyligen utbrustna, och granen hade på sina yttersta kvistar
små röda smultronlika knoppar, som voro dess hanblom-
mor, men ännu ej mjöliga. Lind, ek och asp stodo ännu so-
vande i sin vinterdvala. Ibland fåglarne hade göken nyss
begynt gucka och ladusvalan såg man i dag den första.»

Resan gick genom Södermanland, Östergötland, Småland,
Öland och Gottland. Ideligen mötte resenärerna tågande
trupper på väg till Stockholm »att gå på galärerna» — för
vidare befordran till ryska krigets elände. Om de första man
mötte — det var strax utanför Stockholm — antecknar
