368 EN STORHETSTID FÖR VÅR ANDLIGA KULTUR.

lar horisontellt utan måste gå kapprak som en människa,
då han ser rätt putslustig ut med sin svarta kappa och
vita buk samt grimluta panna och krokuga näsa, liksom
han ginge med glasögon.»

Efter att under en månads tid ha rest Gottland runt,
stego Linn&us och hans följeslagare ombord på ett fartyg
i Visby hamn. Det var den 25 juli. »Med livsfara», berättar
han, »kommo vi utur hamnen för en brännande sjö. Vän-
nerna och Visby försvunno, Karlsöarna stego fram, nordan-
vädret begynte pipa. Vågorna blevo rasande, fartyget kas-
tades emellan de brusande böljor, Gottland försvann, kam-
raterna blevo sjösjuke, tacklen begynte springa, förtvivlan
intog våra hjärtan, och vi befallte vår sak i Guds händer.
Sjöfolket sprungo upp i masten, sågo på en gång Gottland
och Öland, stora seglet togs ned — focken allena var till-
räcklig — Öland kom i allas ögonsikte, stormen saktade sig,
fartyget hamnade vid Böda kyrka, och vi prisade Gud, som
oss frälst utur faran.»

Den 27 juli foro de över till Kalmar i lugnt och behagligt
väder. sÖland lämnades ur synen, men dess gröna ängar,
skuggfulla lundar och oförlikneliga temperatur blevo kvar
i mitt minne», skrev Linn&us på dagbokens sista blad.

Kan man säga, att dessa forskningsfärder inom Sveriges
egna landamären lönat mödan? Säkert. De uppgifter, som
Linneus lämnade angående »de färgegräs, som brukas på
Gottland och Öland», angående värdefulla foderväxter,
som dittills ej blivit uppmärksammade, skadliga växter
och ogräs samt medlen att utrota dem, angående värdefulla
medicinska växter, som man förut ej känt till, fastän de
på sina ställen förekommo i stor myckenhet eller voro lätta
att odla — allt detta rika forskningsmaterial och mycket
annat till var enbart d e t många gånger om värt, vad resan
kostat. MHärtill kommo de rent vetenskapliga resultaten,
bestående i upptäckt av en mängd hittills i vårt land okända
växt- och djurarter, i geologiska iakttagelser av stort värde
och mycket annat. Och för den, som vill lära känna den
svenska allmogens liv, seder och bruk vid 1700-talets mitt,
äro Linne friskt och ledigt skrivna, ofta av humor kryd-
dade reseskildringar en riktig guldgruva. De ge oss ett
