KARL VON LINNÉ. 385

Man kan ej annat än häpna över mängden av forsknings-
resor, som sålunda utgingo från det lilla fattiga landet i
Norden. Genom dem fördes Linng&us” botaniska system
ända bort till Japan. Sverige blev genom »blomsterkonungen»
och hans sändebud åter en stormakt — på naturforskningens

område.
LJ x

&

Bland Linneus' övriga lärjungar förtjänar särskilt pro-
fessor Peder Johan Bergius att ihågkommas, ej blott
för sin framstående vetenskapliga verksamhet utan särskilt
för den storslagna donation, som han och hans bror banko-
kommissarien Bengt Bergius överlämnade åt Vetenskaps-
akademien, nämligen Bergianska trädgården med dithörande
bibliotek och samlingar.

Ett hedersrum i lärjungekretsen intog också den framstå-
ende läkaren och naturforskaren Erik Acharius, grundläg-
garen av den vetenskapliga forskningen angående lavarna.
Han dog som provinsialläkare i Östergötland år 1819.

Slutligen må här också nämnas en man, som visserligen
aldrig studerat i Uppsala utan blott mera tillfälligt sam-
manträffat med Linngus men ändå mottagit outplånliga
intryck av den store mästarens snille. Hans namn är
Anders Jahan Retzius, »jätten i lärdom, för vilken det
fanns intet obekant, intet som han ej hört, intet nytt». Hans
yttrande om sitt sammanträffande med Linn&us är ett
storslaget bevis på den utomordentliga makten av mästa-
rens personlighet. Så här skriver han i företalet till ett ar-
bete om Skandinaviens växtvärld: »På sin höjd tjugo tim-
mar har jag fått vara tillsammans med den oförliknelige
mannen, men jag tycker mig därav haft lika stor nytta som
av två års kollegier. Uppriktigt måste jag tillstå, att för-
hållandet varit lika med mig som med de fleste, om icke
alla, nämligen att jag tyckte mig finna den Linneanska
metoden i flere avseenden lida av brister, och i min .egen-
kärlek och mitt djärva ungdomsmod blygdes jag ej att i
smyg söka avhjälpa desamma. Men huru grundligt nedslogs
ej mitt övermod under de få, gyllene och ovärderliga stun-
der, under vilka det var mig förunnat att samtala med denne
världsberömde åldring! Jag lärde mig då inse, huru tank-
