KARL VON LINNÉ. 405

och klor och mumlade som en björn. Då han en gång blev
ond på någon, var nästan omöjeligit att komma i hans gunst
igen. Då han först kom, råkade han trädgårdsmästaren,
begynte därför kliva uppåt benen i tanka att besöka honom.
Men som trädgårdsmästaren ej förstod hans ändamål, ris-
tade han honom hastigt ifrån sig, blivandes rädd. Härav
fattade sjupp ett oförsonligit hat till honom, så att seder-

RT SY OOT SSA IT Ns

SeM

Ea a UET Cr O PRI G mrd e 0 SR R ARR IG LT FI T a na

Sjupp eller tvättbjörn. Akvarell på Hammarby.

mera var gång sjupp kunde märka trädgårdsmästarens
lukt, begynte han att låta som en fiskmås, vilket var ett
tecken, att sjupp var högeligen förtörnad. FEljest omgicks
han med bekante barn och hundar förtroligen, liggandes
på ryggen, tillstädjandes att de honom undertiden nog lug-
gade utan att stickna leken; men på slutet då de voro trötte,
blev han mästare och envis som en skärslipare hängde efter
och förföljde dem.

Detta sjupps envisa sinne var nog förtreteligt därmed,
att när han kom in i någon kammar, skåp eller ficka, kunde
han intet fås därifrån, eller om han fick en höna, kunde man
